Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 3. Blandbestånd av tall och gran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
speciell del.
Under det på ena eller andra sättet uppdragna beståndets uppväxt
tillkommer det således skogsmannen att övervaka, att det ena trädslaget ej får taga
överhand, utan blandningen bibehålles vid den önskade proportionen. Har
plantbeständet framgått ur en rutsådd med blandat frö och tallen visar avgjort
överhandtagande, kan man redan i 4_:e—5:e året gruppvis avklippa flertalet
tallplantor i de rutor, där granplantorna ännu stå friska, och man förlägger denna
gruppvisa utgallring av tallen företrädesvis till de fuktigare områdena av
kulturfältet. Visar sig icke desto mindre granen bli långt efter, får man under
beståndets vidare utveckling efter hand kronkvista de tallar, vilkas grenar sträcka
sig allt för långt över grangrupperna. I vanliga fall pläga dessa grupper så
småningom arbeta sig upp, och om detta icke sker, är det uppenbart, att
marken ej är för granen lämplig, i vilket fall man får inskränka sig till att vid
alla gallringar gynna de enstaka granar, som här och var kunna visa bättre
tillväxt.
Har en kultur skett bältevis, får det bero av det större eller mindre försprång
det ena eller andra trädslaget tagit, vilka åtgärder som måste tillgripas. Om
vid 15—18 års ålder det ena trädslagets grenar börja breda sig ut över och
beskugga det andra trädslagets rader, kunna dessa grenar avkapas med en
röjningskniv, eller kan det tagas i övervägande, om borttagande av hela ytterraden
av det förvuxna trädslaget måste vara nödvändigt. Ofta kan ett enbart
utplockande av det förhärskande trädslagets mest storgreniga stammar vara tillräckligt
för att skaffa det efterblivna trädslaget nödigt utrymme och ljus.
Om man redan vid biandbeståndets uppdragande genom kultur är starkt
beroende av ståndortsförhällandena för ernående av en viss blandning, så är
detta än mer fallet vid beståndets grundande på naturlig föryngring, emedan
här tillkommer en del nya faktorer, nämligen moderbeståndets sammansättning
och av denna beroende olikheter i marktillståndet. A andra sidan har man här
en bättre ledning vid bedömandet av, vilken beståndsblandning låter sig bäst
genomföra, än då det gäller sedan längre tid kala marker. Den befintliga
skogens tillstånd bör nämligen alltid kunna giva ganska bestämda fingervisningar
härutinnan. Visar det ena trädslaget en avgjort svagare tillväxt i medelåldern
eller i övrigt ej uppfyller de fordringar, man anser sig kunna ställa på detsamma
under de givna förhållandena, så är detta en tydlig maning, att man vid det
nya beståndets grundande bör anvisa detsamma en underordnad plats, och man
får rätta sina huggningar med detta mål för ögonen.
Lättast torde beständsblandningen kunna regleras vid trakthuggning med
fröträdsställning. A de typiska tallmarkerna — sandmoar och rullstensåsar —,
där granen visar ringa trevnad och en inblandning av detta trädslag endast är
önskvärd på grund av dess markskyddande förmåga, bör man vid de
huvudavverkningen närmast föregående ljushuggningarne endast kvarlämna enstaka,
frödugliga granar, frän vilka en måttlig självsådd kan anflyga över det blivande
hygget. Skulle några dylika granar icke förekomma, kan man å det rensade
hygget utföra plantering med kraftiga granplantor i mycket glest förband, t. ex.
5x5 meter, eller gruppvis å fuktigare ställen för att sålunda betrygga en för
markskyddet tillfyllestgörande inblandning av detta trädslag. Skulle oväxtlig
— 526 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
