Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 3. Blandbestånd av tall och gran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blandbestånd av tall och gran.
och den växlande efterfrågan på olika sortiment. Man bör därför eftersträva
denna blandning överallt, där marken tillåter båda trädslagen att trivas.
Vilket blandningsförhållande, som är det mest eftersträvansvärda, får till
huvudsaklig del bero av markens beskaffenhet, men det ena eller andra
trädslagets avsättningsmöjligheter måste ju även spela en viktig roll. A svagare
jordmåner bör tallen ingå i bestånden till övervägande del och granen
företrädesvis tjäna såsom utfyllnad i beståndet och till markskydd. A medelgoda
jordmåner kan en mera jämnstark blandning, dock med någon övervikt för tallen,
vara att förorda, under det att å kalkhaltiga och drivande jordmåner, där tallen
vanligen blir frodvuxen och storgrenig, granen bör dominera såsom givande
större utbyte.
Vid biandbestånds uppdragande genom kultur får man noga beakta
markens lämplighet för det ena eller andra trädslaget. Tallplantan växer de första
5 åren åtskilligt fortare än granen. Detta gör att hon i början får ett ganska
stort försprång framför granplantan, vilket denna sedan måste inhämta. A den
goda, friska skogsmarken förmår hon även göra detta, men å svagare jord lyckas
det ofta nog icke. Det sistnämnda förhållandet kan iakttagas å en mängd nu
omkring 20-åriga kulturer, där granen endast förekommer såsom små förkrympta
buskar under tallarne.
Vid rutsådder å god likartad jordmån kan för erhållande av en jämnstark
blandning varannan rad sås med tallfrö, varannan med granfrö, men bättre är
dock att så 2—3 rader av samma fröslag bredvid varandra. Man har då lättare
för att under beståndets uppväxt genom röjningar framkalla det
blandningsförhållande, som utvecklingen visar vara det för marken lämpligaste. Att å dylika
bättre marker utföra sådden i grupper av omkr. 1 ars ytvidd, skulle utan tvivel
kunna leda till ett ganska gott blandningsförhållande, sedan medelåldern
överskridits, men är oss veterligt ej i vårt land försökt i nämnvärd utsträckning.
A mera mager jordmån är det synnerligen svårt att genom sådd erhålla en
bestående blandning av de båda trädslagen. Det torde då vara klokare att så
tallfröet, men utsätta granen med 3—4 åriga plantor, varvid det ä kuperade
marker är fördelaktigt att fördela de olika trädslagen efter markbeskafifenheten
så, att tallen sås å höjdernas krön och solsidor, under det att granen planteras
i dälderna och å höjdernas nordsidor. De sålunda gruppvis anordnade
kulturerna äro emellertid förenade med åtskilliga svårigheter vid utförandet å marken
och hava därför hittills föga tillämpats i vårt land. I stället har man, väl mest
av ekonomiska hänsyn, ofta nog nöjt sig med att före sådden blanda de båda
fröslagen i tämligen godtyckliga proportioner. Att detta mången gång icke
leder till den önskade beståndsblandningen, har erfarenheten visat. Dock måste
erkännas, att förfaringssättet låter sig försvaras. Granen kommer nämligen i
vanliga fall att bilda ett underbestånd, som sedan genom utgallring av »vargar»
bland tallbeståndet kan utfylla luckorna och så småningom rycka upp bland de
härskande stamklasserna. Är man i tillfälle att verkställa gallring redan i
plant-beståndet, bliva olägenheterna av de båda fröslagens blandning före sådden ej
så stora, emedan man då kan hjälpa granen där så behöves.
— 525 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
