Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 3. Blandbestånd av tall och gran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
speciell del.
skeden av kampen mellan de båda trädslagen. I den av människohand ännu
oberörda gamla urskogen finner man vanligen tallen såsom grova överståndare
ibland en yngre generation av gran, vars ålder i de flesta fall kan räknas efter
senaste skogseld och vars tillväxtenergi står i direkt förhållande till markens
bördighet. I fuktiga dalgångar, längs bäckdrag och källflöden m. fl. dylika
lokaler kan man fä se en tämligen likåldrig blandskog, stundom av särdeles
vacker typ (fig. 8), men merendels har granen här vunnit övertaget och tallarne
stå med glesa, barrfattiga kronor eller såsom torra skelett, länge vittnande om
granens dödsbringande omfamning (fig. 9). I yngre bestånd, uppkomna efter
skogseld eller svedning — utom å typiska tallmarker, där fröbar gran ej finnes
—, blir blandningen vanligen tämligen likåldrig, men tallen visar något förspräng
till uppnådd slandimension, då den å medelgoda marker i de flesta fall inhämtas
av granen. När grantopparne växa in bland tallkronorna, börjar en stark
konkurrens om utrymmet, och man ser ej sällan, att tallen vid denna jämförelsevis
tidiga ålder börjar lida av trängseln. Tallarnes kronor bli allt barr fattigare,
topparne torka och endast de mest livskraftiga individen förmå utan
skogsvårdarens hjälp hävda sin från början dominerande ställning.
Att tallen i de av dimensionsblädning genomgångna biandbestånden förr
eller senare måste gå tillbaka, ha vi redan förut upprepade gånger i detta arbete
haft anledning förutspå. Om man således i de norrländska marker, där
biandbestånden äro eftersträvansvärda, vill betrygga tallens framtid, måste man såväl
vid beståndsvårds- som föryngringshuggningar räcka detta trädslag en hjälpande
hand. Sedan pappersmasseindustrien och koltillverkningen vunnit insteg i
Norrland, hava betingelserna för en intensivare skogsvård ju väsentligen ökats, och
det ligger ej längre utom möjlighetens gränser att leda skogens utveckling i en
bestämd riktning.
I södra och mellersta delarne av landet, där avsättningsförhållandena å de
flesta orter redan länge varit tämligen goda och behovet av smådimensioner
av gran, ej minst för kolning, stort, hava även möjligheterna varit bättre att
reglera förhållandet mellan de båda trädslagen i blandskogarne, och granens i
Norrlands naturskogar så tydliga överhandtagande över tallen har här gjort sig
mindre bemärkt.
En efter de rådande förhållandena väl avpassad blandning av de båda
trädslagen är av synnerlig betydelse för ett fullt utnyttjande av skogsmarkens
produktionsförmåga. Med hänsyn till såväl tekniska som fysikaliska egenskaper
komplettera de båda trädslagen varandra på ett lyckligt sätt. Tallen skänker
det i regel värdefullare sågutbytet, under det att granen sörjer för ett rikt utbyte
av smådimensioner på samma gång som hon å de bättre markerna kan lämna
en ansenlig tribut till sågverken. Tallen tager sin näring av de djupare, granen
av de ytligare jordlagren. Genom sin starkare beskuggning motverkar granen,
inblandad i lämplig proportion, markens förvildning, under det att tallen stöder
granen mot stormarna. Båda hjälpa varandra att täcka förluster, uppkomna
genom angrepp från insekter och parasitsvampar. Från ren affärssynpunkt sett
medgiva biandbestånden en lättare anpassning efter de rådande konjunkturerna
— 524 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
