Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 2. Gran (Picea abies syn. P. excelsa) - 3. Blandbestånd av tall och gran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blandbestånd av tall och gran.
smärre gallringssortiment kunna avsättas, kunna granskogarne skötas efter samma
principer som i sydligare landsändar. Då man emellertid i de förstnämnda
områdena är mera hänvisad till anskaffande av återväxt genom naturlig föryngring,
torde traktblädningsbruket där böra tilldömas en större roll än i södra Sverige.
Timmerblädningen får därför givas en form, som närmar sig sagda
huggningsmetod.
Huru rätteligen bör förfaras med Norrlands oväxtliga granbestånd, är en
fråga som är lika svår att rätt besvara som den är viktig. Granen har, såsom
förut framhållits, inkräktat stora områden, där hon på grund av markens
beskaffenhet aldrig kan lämna fullt utbyte. En del av dessa marker utgöres av
sådana, där tallen en gång varit dominerande men utträngts av granen på grund
av oförnuftig avverkning. En annan del bildar sädana marker, där den växt
biologiska utvecklingsgången lett till försumpade granskogar. A de förstnämnda
är marken för torr och näringsfattig, ä de sistnämnda hämmas granens växt på
grund av markens ogynnsamma fysikaliska tillstånd. I första fallet bör
övervägas, om granen inom rimlig tid kan uppväxa till pappersvedsdimension.
Kan så väntas ske, far den stå kvar till denna tid, varefter den avverkas genom
kalhuggning och kultur med tall tillgripes. Är granen åter ännu vid 80—90
års ålder blott en 3—4 meter hög buske med barrfattig och lavbehängd krona
samt med minimala toppskott, är det tillrådligt, att så gott först som sist röja
marken och föranstalta om tallkultur.
Av de försumpade granskogarne torde många kunna överföras till växtligare
former genom lämplig vattenavledning. Reagerar granen efter en sådan med
bättre toppskott och friskare färg, är det skäl låta den stå kvar tills den nått
avsättningsbara dimensioner. Uteblir en sådan reaktion några år efter det marken
blivit torrlagd, torde intet annat återstå än att snarast möjligt avverka de
avsättningsbara stammarne och medan tjälen sitter i jorden låta elden gå över den
återstående skräpskogen, varefter ett biandbestånd av tall och gran uppdrages
genom kultur, därest självsådd ej kan förväntas från kringstående växtlig skog.
3. Biandbestånd av tall och gran.
Den för vårt lands skogshushållning ojämförligt viktigaste skogstypen är
blandskogen av tall och gran. Med all sannolikhet upptagas 70—75 % av
landets skogbärande areal av denna beståndsblandning, vari dock ofta björk eller
asp till någon del ingår. Dessa blandskogar av tall och gran kunna förekomma
på de mest olikartade marker och i synnerligen växlande blandningsförhållanden.
A de torra och näringsfattiga jordmånerna är tallen bättre rustad i kampen för
tillvaron än granen och blir därför å sådana ståndorter i regel dominerande, om
än granen även här söker innästla sig. I samma mån markens närings- och
fuktighetshalt stiger, i samma mån ökas förutsättningen för granen att kunna
tillkämpa sig utrymmet på tallens bekostnad, och man kan därför i våra
naturskogar allt efter markens växlingar i berörda hänseenden varsna alla möjliga
— 523 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
