Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 4. De viktigaste till Sverige införda barrträden - b. Ädelgranar (Sl. Abies) - 2. Övriga ädelgranar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ädelgranar.
merendels anlupna av kåda. Fröna äro trekantiga, 5 mm. långa, försedda med en
tämligen bred, 10 mm. lång vinge. Vikten av 1,000 frökorn 5,6—io,4 gr.
Grobarheten vanligen 25—50 %.
A. balsamea härstammar från Kanada. Hon har hos oss funnit användning
huvudsakligen som parkträd, men har även införts i skogsmarken på spridda ställen.
Så t. ex. finnes hon i 40—60-åriga exemplar vid flere större egendomar i
Södermanland och har där rikligt föryngrat sig genom självsådd. I Gävleborgs län har hon
utplanterats på det s. k. Iskällarberget å Strömbacka bruks ägor och uppgives hava
gått väl till där. Hon synes vara mera frosthärdig än A. pectinata och hava något
ringare anspråk på jordmånen än denna. Å Skogsinstitutets demonstrationsskog
Bjur-fors har hon utplanterats dels på en något bergbunden sluttning med tämligen öppet läge
mot nordväst, dels å mera låglänt mark under skydd av ett utglesnat björkbestånd.
Ä båda dessa lokaler har hon ej påverkats av frost och visat en ganska snabb
höjd-tillväxt. På 6 st. av mig uppmätta 12-åriga exemplar var medelhöjden 3,6 meter och
medellängden av de två sista toppskotten resp. 59 och 55 cm. Ett par 14-åriga
4,4 m. höga exemplar hava redan burit kottar av 65—72 mm. längd. A
Ramnings-hults kronopark i nordliga delen av Uppsala län visar en 12-årig kultur av balsamea
3,6 meters höjd, under det att A. pectinata på samma växtplats till följd av frost ej
nått mer än i,3 m. höjd. Emellertid är det sannolikt att höjdtillväxten ej kommer att
bliva synnerligen uthållig. I sitt hemland når trädslaget enligt Sargent merendels
blott en höjd av 15—18 meter, och Mayr uppgiver att detsamma endast i sällsynta
fall når 25 meters höjd. Jägmästare Grinndahl har även meddelat, att många av de i
Södermanland förekommande 50—60-åriga trädens toppar upplöst sig i en mängd korta
skott. A Kolleberga kronopark i Kristianstads län har enl. meddelande av jägmästare
Elis Nilsson ett 27-årigt ex. redan börjat avsluta sin höjdtillväxt och sätta rikligt med
kott. Då virket uppgives vara av mindre god beskaffenhet och trädslaget icke äger
några särskilt värdefulla biologiska egenskaper, som kunna uppväga vad som brister i
virkesproduktionens storlek och kvalitet, synes balsamgranens användning såsom
skogsträd i någon större utsträckning hos oss icke kunna förordas. Såsom prydnadsträd
kan hon däremot väl försvara sin plats, särskilt i yngre år samt avsevärt längre norrut
än A. pectinata.
Abies Concolor, kalifornisk silvergran, är ganska lätt igenkännlig från övriga hit
införda ädelgranar genom sina i synnerhet hos yngre träd mycket långa — 5—8 cm.
— läderartade barr, som till färgen äro på båda sidor blågröna, stundom blåvita.
Kottarne äro nästan cylindriska, täml. tjocka, 9—11 cm. långa. Fröna trekantiga med
en bred vinge. Vikten av 1,000 korn 21—40 gr. Grobarheten 30—40 «/0. Fröet
fås i handeln för 15—16 kr. pr kilo. Trädet härstammar från Västamerika, där det
är utbrett från sydliga Oregon till norra Kalifornien samt i Arizonas och Colorados
bergstrakter. I sistnämnda områden går det ända upp till 3,000 m. höjd över havet.
Enligt Sargent fördrager denna art bättre höjdlägen och torka än alla andra
amerikanska Abies-arter och förmår växa snart sagt på nakna berggrunden, där få andra
trädslag kunna få fäste. A de bästa ståndorterna vid kusten uppgives den kunna nå
en höjd av 80 meter, inuti landet 40 meter. I Forstbotanisk Have vid Köpenhamn
finnes ett omkr. 50-årigt exemplar, som är 21 m. högt. Virket lär emellertid vara
löst och föga varaktigt, med en spec. vikt av blott o,36.
I vårt land har denna art först i senare decennier införts, huvudsakligen på grund
av sin rika och vackra barrklädnad samt regelbundna form. Hon har företrädesvis
fått sin plats inom parker och trädgårdar såsom prydnadsträd, men även här och var
försöksvis utplanterats i skogsmark. Nästan överallt har hon visat sig härdig och
ganska förnöjsam med avseende på jordmån. Ä Kolleberga kronopark, där hon
planterats såsom underväxt i ekbestånd å ganska mager jordmån, har hon enligt uppgift
36 —132399. Wahlgren, Skogsskötsel.
- 561 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
