Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 4. De viktigaste till Sverige införda barrträden - c. Granarter (Sl. Picea och Pseudotsuga)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gran arter.
ända till ioo m. höjd och en diameter av 4 m. Coloradoformen är i detta
hänseende vida underlägsen, men lär dock komma upp till en höjd av 45 m. De båda
formernas frön likna varandra. De äro något platt trekantiga, på övre sidan konvexa
och rödaktiga, på undre sidan mera plana och ljusa. 1,000-kornvikten mellan 7,6—
13,9 gr. Grobarheten från 30—94 «/0. Priset håller sig kring 22—25 kr. pr kilo.
Virket hos båda arterna är av särdeles god beskaffenhet, ehuru dess godhet
liksom dess färg växlar rätt mycket allt efter ståndortens lämplighet och trädens ålder.
Såsom en egendomlighet kan omnämnas, att virkets godhet tilltager med årsringens
bredd, vilket icke är fallet hos våra vanliga inhemska barrträd. Virkets spec. vikt
växlar mellan o,46— o,55, färgen varierar mellan ockragul till brunröd. Trädslagets
krav på ljus och jordmån närma sig vanliga granens, men det fordrar större
luftfuktighet för att nå sin bästa utveckling. De omfattande försök, som med detta
trädslag gjorts i norra Tyskland, visa, att detsamma å lämpliga ståndorter varit vida
överlägsen vanliga granen. Exempelvis kan omnämnas, att ett 28-årigt bestånd där
hade en medellängd av 19 m. och avsatte en årlig massa av 27,2 kbm. pr hektar.
Ur ett annat bestånd hade under åren 1904—1910 uttagits genom gallringar 87
kbm. pr hektar, som betalts med i8,92 mk pr kbm. Man anser där, att P. Douglasii
är det värdefullaste trädslag, som införts till Tyskland. I Skottland har hon vid 42
år lämnat träd av 27 m. höjd. Från Danmark omförmäles också, att hon under
gynnsamma ståndortsförhållanden lämnat ett ofantligt stort och värdefullt utbyte.
Beträffande vårt eget land hava vi tyvärr icke någon längre erfarenhet om huru
detta trädslag förhåller sig i våra skogsmarker. De äldsta odlingarna torde icke vara
stort över 20 år, ehuru i parker nog finnas åtskilligt äldre enstaka exemplar. Vad
som försvårar slutledningarna är, att man vanligen ej skilt på de båda formerna, den
snabbväxande Oregonioxmen och den långsamt växande Coloradoiormen. Även då
man talat om den gröna eller blå varieteten, är därmed icke säkert, att man haft att
göra med kust- eller bergformen, då båda formerna kunna vara både blå och gröna.
De meddelanden om detta trädslag, vi från skilda håll mottagit, äro därför varandra
rätt motstridande med avseende på dess härdighet och utvecklingshastighet. I stort
sett gå uppgifterna dock i den riktning, att den blå formen varit något ömtålig för
vårfrost, den gröna mot höstfrost, vilket ju var att vänta. Frostskadorna hava
emellertid ej varit vidare svåra och oftast härledda av ett öppet läge eller fuktig ståndort.
Från ett par håll har meddelats, att plantor, som utsatts på öppna hyggen, visat god
trevnad. Till och med frösådder å dylika hyggen hava gått väl till. Mot torka
synas kulturerna ej vara ömtåliga. Allmänt vitsordas trädslagets snabba växt i
ungdomen. I Skogsinstitutets plantskola i Stockholm hava 8-åriga plantor nått en höjd
av nära 3 m. (Fig 236.) Medeltalet av 3 uppmätta plantor visade en höjd av 2,73
m., sista årsskottet o,60, näst sista o,77 m. Ett par plantor hade skott av o,90 m.
längd. I Alnarps park har, enligt uppgift i Trädgårdsföreningens tidskrift, årg. 1901,
en 30-årig Douglasia nått en höjd av 20 m. med en stamomkrets av 90 cm. En
ej fullt så överlägsen tillväxt har trädslaget visat å Göta kanalbolags skogar, där det
i ett 20-årigt biandbestånd med Abies pectinata hållit ungefär jämna steg med denna.
Att den kan draga sig fram ganska bra även på näringsfattig och torr jord visar en
grupp 15-åriga träd, som å Kolleberga kronopark i Kristianstads län utplanterats å
starkt ljunglupet, magert grus. De äro omkring 2,s m. höga. Vid Skogshalls
skogsskola har ett 19 år gammalt träd å vanlig sandmo nått 6,s m. höjd. Efter vad vi
själva iakttagit och i övrigt från andra håll inhämtat rörande Douglasians
utvecklingsförhållanden i vårt land, torde detta trädslag kunna bliva av stort värde i våra
kulturskogar. Vi behöva nämligen just ett snabbväxande, skuggfördragande trädslag
med gott virke att införa på luckor i våra ojämna bestånd eller på felslagna ställen
i mera försigkomna kulturer, särskilt i bokskogen. Till underplantering i gamla
björkhagar och utglesnade tallbestånd å bättre markboniteter torde Douglasian även
väl lämpa sig. Om hon under den första ungdomstiden får skydd mot frost och
— 567 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
