Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 4. De viktigaste till Sverige införda barrträden - d. Tallarter (Sl. Pinus) - 2. Övriga tallarter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
speciell del.
svampen Peridermium strobi (Cronartium ribicola), som ofta dödat henne redan i
ungdomen eller vanställt henne i äldre år. Då virket i jämförelse med vår inhemska
talls är löst och dåligt samt trädslaget fordrar ganska god jordmån för att växa
snabbare än vår tall, föreligga inga skäl att vidare utplantera Weymouthstallen i våra
skogsmarker.
Ej stort gynnsammare omdöme kan fällas om Österrikiska svarttallen (Pinus
lari-cio-austriaca). Denna art, som härstammar från kalkbergen i Österrike och Ungern,
där hon visar stor produktionsförmåga, har i vårt land funnit användning dels såsom
prydnadsträd, vartill hon genom sin mörka, kraftiga barrklädnad lämpar sig väl, dels
som läträd å flygsandsfält och vindexponerade kuster. Merendels har hon emellertid
redan före 30 års åldern dukat under för svampsjukdomar. Detta har särskilt varit
Neg. i Skogsinst.s ägo.
241. Pinus austriaca å Böda kronoparks flygsandsfält, 1909.
fallet å torra, kalkfattiga jordmåner. Enstaka kraftiga, 30—50-åriga exemplar finner
man emellertid litet varstädes, i synnerhet i närheten av vår östra kust. Beståndsvis
har hon uppdragits t. ex. på Kullen, där hon åtminstone delvis hållit sig uppe. På
Böda flygsandsfält på Ölands norra udde finnes ett omkring 40-årigt delvis ganska
växtligt bestånd (fig. 241). Gottlands och Ölands kalkrika marker torde också erbjuda
de bästa betingelserna för hennes utveckling, och då hon är i hög grad
motståndskraftig mot vindtryck samt på grund av sin täta, barrika krona giver gott lä för
vinden, kan hon å dessa eller liknande lokaler möjligen förordas till fortsatt
inplanterande. I det inre av vårt fastland kan hon ej konkurrera med vår vanliga tall, vilket
är att beklaga, då virket är av god beskaffenhet och trädslagets markskyddande
förmåga stor.
Österrikiska svarttallen kännetecknas genom sina 8—15 cm. långa, styva,
utåtriktade, mörkgröna barr, som sitta 2 eller stundom 3 tillsamman å dvärggrenarne,
samt genom sina silvervita, tätt anliggande knoppfjäll. Kottarne äro 5—8 cm. långa,
— 576 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
