Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 4. De viktigaste till Sverige införda barrträden - d. Tallarter (Sl. Pinus) - 1. Bergtall (Pinus montana) - 2. Övriga tallarter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tallarter.
ringar hava säkerligen stor betydelse för beståndets sundhet. Vid huggningen
bör man lägga stor vikt på att utveckla raka, enstammiga träd, och de
utpräglat flerstammiga, i vilka en enda stam icke kunnat undertrycka de andra, måste
småningom avlägsnas. Det vill synas som om borttagande av dylika
dubbelstammar icke ofta framkallar röta hos de kvarstående från samma rot utgående,
men dessa lägga sig mer och mer åt sidorna och utsättas för att falla omkull
eller åtminstone att taga skada av blåst och snö samt piska grannarne;
småningom sättes trädet sålunda i ett sjukligt tillstånd, som gynnar angrepp av
insekter och svampar. Alla sjuka och skadade stammar uttagas så snart som
möjligt, utan hänsyn till om beståndet snart skall gallras eller ej. Raka
enstammiga träd, som icke äro gängliga utan lågkroniga, böra bevaras, emedan de
skänka lä i beståndet, och där detta är mycket regelbundet, bör man utmärka
huvudträd, icke för att frambringa värdefullt gagnvirke utan för att stärka
beståndet. Då bergtallen är ett ljusbehövande trädslag, bör gallringen göras ganska
stark. Snöns tryck på de böjliga grenarne kommer hastigt de därvid uppkomna
småhålen att sluta sig. I »Klitterne» har man dock erfarit, att en mycket stark
gallring skadat höjdtillväxten.»
Bergtallskogens omloppstid beräknas i Danmark till omkring 50—60 år.
Där vedpriserna äro höga, anses det t. o. m. kunna löna sig, att avverka den
vid 30—40 år. Massautbytet blir, såsom naturligt är, icke synnerligen stort.
P. E. Müller har vid 60-årig omloppstid beräknat utbytet till:
huvudavverkning 230 kbm., föravverkning 82 kbm. pr har. E. DALGAS har vid 50-ärig
omloppstid beräknat 110 kbm. huvudavverkning och 120 kbm. föravverkning.
Bergtallens föryngring torde utan tvivel kunna ske antingen genom
luck-huggning eller genom små trakthyggen med fröträd. Hos oss torde det väl
bli endast i mycket få fall, som bergtallen kan anses böra intaga ett område
över ett omdrev. I vanliga fall kan man väl utgå ifrån, att bergtallen uppfyllt
sin mission, då den nått sådan utveckling, att den kan utglesnas för
underplantering av ett mera ekonomiskt givande trädslag (fig. 240).
2. Övriga tallarter.
Av övriga arter till tallsläktet Pinus hava åtskilliga blivit i vårt land
försökta, men endast ett fåtal av dem har uppfyllt de förväntningar, man i ena
eller andra avseendet ställt på dem.
En ß.v de först införda torde hava varit Weymouthstallen {Pinus strobus), en
från östra Nordamerika härstammande både vacker och synnerligen snabbväxande
art, som redan i början av 1700-talet införts till Europa. Hon igenkännes ganska
lätt på sina 6—10 cm. långa, tunna, trekantiga, 5 tillsammans å dvärggrenarna
sittande barr, sina glatta årsskott och sina 10—15 cm. långa, smala, med tunna
läderartade kottfjäll försedda kottar. Fröna äro äggrunda, bruna, med en i,ooo-kornvikt
av 13,7—22,6 gr. Frövingen är 18—22 mm. lång. Weymouthstallen förekommer
numera hos oss såväl såsom solitärträd i parkerna som i äldre och yngre bestånd
eller inblandad med andra trädslag i skogsmarken, där hon flerstädes ådagalagt
förmåga att självföryngra sig. Hon har emellertid på de flesta ställen hårt angripits av
— 575 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
