Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 6. Bok (Fagus silvatica)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOK.
6. Bok (Fagus sylvatica).
Utbredning och biologi.
Bokens naturliga utbredningsområde omfattar större delen av Europa och
en del av västra Asien huvudsakligen mellan 40 0—5 5 0 n. b. Dess nordligaste
förekomstort i Skandinavien ligger i Norge vid 600 31’ n. b. I Sverige når
hon såsom vild icke så långt norrut, utan håller sig i stort sett söder om en
linie, som kan tänkas dragen från Uddevalla vid västkusten ungefär till Olands
norra udde och därifrån till Gottland. Enstaka bokförekomster äro dock
antecknade åtskilligt norr om denna linie. Sveriges nordligaste naturbestånd av bok
ligger på en udde, Surön, i Vänern vid omkr. 58° 45’ n. b.1 Planterad kan
boken gå till vida nordligare. I Norge finnes hon således vid Trondhjem och
uppgives trivas väl vid Stegen i Nordland (67 0 56’ n. b.). I Sverige hava
enstaka exemplar visat trevnad ända uppe vid Umeå (omkr. 690 n. b.), och väl
utvecklade kulturbestånd finnas på flera ställen i Uppland, där de även föryngrat
sig genom självsådd.2
Med all säkerhet har boken i forna tider haft en vida allmännare förekomst i
Sverige än nu för tiden. Icke så att tyda, som skulle boken hava haft en
synnerligen vidsträcktare utbredning än nu, utan så, att inom dess utbredningsområde boken
upptagit större arealer än vad nu är fallet. Såsom hörande till de »bärande» träden
ansågs boken i likhet med eken i forna tider såsom ett av våra värdefullaste trädslag
och blev i anledning därav redan tidigt föremål för lagstiftningens skydd. Icke desto
mindre decimerades bokskogarne hastigt i samma mån landets odling skred framåt.
Skogen fick först vika från de bördigaste jordmånerna, som mest lönade sig för
uppodling. Den kring odlingslägenheterna växande skogen anlitades så dels för
virkesfångst dels för bete. Så länge det sistnämnda huvudsakligen utgjordes av ollonbete
för svin, hade det sannolikt ringa inflytande på bokskogens föryngring, men i samma
mån skogen utglesnades genom huggningar samt nötkreatur, får och getter började
hållas i större mängd, blevo villkoren för skogsåterväxten allt sämre och en ständig
tillbakagång av bokbestånden blev följden. Bokvedens lämplighet till pottaskeberedning
har härvid även spelat en stor roll, och förbrukningen av bokvirke för detta ändamål
tog mot slutet av 1700- och början av 1800-talet i vissa trakter en till skövling
gränsande utsträckning.3 I senare tid har ved- och staverhuggningen ytterligare bidragit
till bokskogarnes utglesnande och t. o. m. försvinnande, vilket särskilt varit fallet inom
de delar av bokskogsregionen, som sammanfalla med granens spontana
utbredningsområde, i det att granen där mångenstädes invandrat och minskat möjligheterna för
bokens naturliga föryngring. Enligt den noggranna utredning, som av Wibeck
företagits rörande boken i Östbo och Västbo härader i Småland, hava på grund av i
huvudsak förenämnda anledningar bokskogarne under de sista 230 åren i förenämnda
landsändar minskats med över 90 «/0 av den areal de vid slutet av 1600-talet med
all sannolikhet innehade. Beträffande övriga landskap, där boken förr förekommit
allmännare än nu, hava förutom ovan omnämnda orsaker möjligen även andra bidra-
1 N. Sylvén, Sveriges nordligaste vilda bokbestånd, Skogsvårdsf:s tidskr. 1905, sid. 205.
2 Se exempelvis T. Giöbel, Några bilder från en svensk löväng, Skogsvårdsf.s tidskr. 1905, sid.
390 med foto.
3 Se E. Wibeck, Bokskogen inom Östbo och Västbo härader av Småland, Skogsvårdsf:s tidskr.
1909—1910 fackuppl.
— 617 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
