Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
wintertid: men wärmer intet; så bestrålar wäl wetenskapen en menniska, at
han prålar med stor ferdighet och kunskap, hwad som giöras bör; men
antänder honom likwäl intet at giöra hwad han wet.
Den pietistiska riktningens predikanter höllo sig ingalunda
alltid frie från polemik. Vanligen torde dock deras predikningar
varit enkla, stundom väl triviala, men varma och väckande
föredrag, som icke sällan, om än icke »alltid», extemporerades. Rätt
få — såsom af H. Gädda och Grubb — offentliggjordes genom tryck.
Tolstadii predikningar upptecknades af hans åhörare; och några
bland dem utgåfvos sedermera, t. o. m. i flera upplagor. Dessa
tillhöra dock hans senare tid, äro icke så svamliga, utan klara,
lättfattliga, och, liksom Swedbergs, rikt försedda med inströdda
psalmverser.
Liksom »statspredikningarna» ofta hafva ett historiskt intresse,
så hafva likpredikningarna ett biografiskt, vanligen dock på grund
af de hosföljande »personalierna». Mot det offentliga berömmandet
för betalning, hvartill likpredikningsväsendet ofta urartade, hade många
uppträdt, t. o. m. Karl XII genom ett kongl. bref. Bruket
florerade alltjämt och under förevarande period ymnigare än någonsin
förut. Dessa likpredikningar stämplas af krystade titlar och ämnen,
i hvilka man ej sällan roade sig med ordlekar öfver den dödes
namn eller ställning, liksom i tillfällighetsdikterna. Värderade
griftpre-dikanter voro särskildt Possieth, Rhyzelius, Kalsenius samt G.
Nordberg, hvars predikoföredrag dock vanligen hade en enkel, flärdlös
ton; vidare bland de yngre G. Wallin, Er. Alstrin, J. G. Hallman
och J. Swedelius. —
Uppbyggelselitteraturens förnämste inhemske författare hafva re*
dan omtalats.
Bland äldre svenska skrifter af detta slag läste man särskildt
Ol. Ekmans »Sjönödslöfte» och »Christendoms Öfning*, Floreens
♦Saft af Törne» och »Sömn-Lösa Nätter» m. fl. arbeten, till hvilka
en eller annan andelig visa var fogad, samt S. J. Hallanders »O Men-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
