Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den pseudoklassiska surdegen var dock länge förnimbar
äf-ven på detta område. Förväxlingen af kvantitet och accent, icke
blott i benämningen — ännu hafva ju uttrycken »långa» och »korta»
stafvelser icke kunnat helt och hållet bortarbetas —, verkade
också förvirrande. Man finner detta hos vår förste teoretiske metriker
Andreas Arvidi, som för öfrigt i sin 1651 utgifna M^nuductio följde
tyska och danska förebilder.
Den regelbundna omväxlingen af betonade och obetonade
stafvelser i versen blef hos oss faktiskt gällande mot 1600-talets midt
genom Wivallius, Stiernhielm samt deras yngre samtida. Likväl
lefde å ena sidan oregelbundenheten i stafvelsernas antal länge kvar,
i visdiktningen ända in på 1700-talet, och å den andra
åsidosattes, framför allt hos dramatikerna samt många didaktiker ända
till 1600-talets slut, accentens lag för det ensidiga stafvelseräknandet
eller den syllabiska principen.
Ett steg framåt till regelbindande af den svenska versen, och
därjämte till frigörelse från de antika verslagarne, togs i de
föreläsningar, som på 1680- och 1690-tälen höllos i Uppsala af
professor P. Lagerlöf, själf för sin tid en framstående skald både på
latin och svenska. Dessa föreläsningar, koncentrerade i »Introductio
in Poesin Suecanam», fingo en ofantlig betydelse; de följdes och
kommenterades vid undervisningen i Uppsala och å flera gymnasier
under mer än fyra decennier; de afskrefvos så flitigt, att en mängd
exemplar ännu finnas kvar i våra bibliotek — i Uppsala t. ex.
omkring tjugo —; och slutligen utgåfvos de år 1736, ehuru i en
torr, skelettartad och föga tidsenlig form, af poeseos lektorn i
Göteborg Eliseser Poppelman, som dock uraktlät att angifva den
verklige författaren.
Lagerlöf, som ansåg det fåfängt att på den moderna versen
söka tillämpa den antika metrikens lagar, betonade att versens
fundament är själfva ljudet; versen hvilar på »uphögda» och
»neder-sänkta» stafvelser och bör, utom regelbunden »structura», äfven äga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
