Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förevarar de period, rätt inånga sådana. De äro väl i allmänhet
långtrådiga och stundom oskäligt prosaiska. Ännu läser man dock
med nöje några, i hvilka antingen en varmare känsla får göra sig
gällande, eller också diktionen antager en ståtlig, pompös ton. Det
förra är förhållandet med några strofer i skriften öfver fru Anna
G. Lindebohm-Rydkers, hvari hon skildrar en sorgbunden äkta mans
tankar; det senare med kvädet öfver den siste grefve Torstensson.
Utom tillfällighetsdikterna — till hvilka också kan räknas den
rätt nätta »Lilla fogeln Pierros afskedsvisa» — har fru Brenner
blott efterlämnat få poem. En »Upmuntring till tacksamhet emot
Gud» intogs något omarbetad i profpsalmboken af 1814. »Ett väl*
bestält sinnes tröst emot den ostadiga lyckan», som, på
Elisandra-visans meter, afslutar hennes andra diktsamling, har rätt vackra
ställen: Herrans hand hade kanske henne »mehr än andra tryckt»;
men hon visste sin »Högsta Faders wijs. ... Ju mera last, ju större
Rast Mig den i fambnen jagar, Som älskar när han agar».
Alltmera kände sig skaldinnan dragen till den religiösa poesien.
Egentlig psalmdiktning låg icke för hennes moraliserande
temperament. Men en större betraktande dikt hade hon, enligt »Holmia
literata» af 1707, tidigt planlagt. Sannolikt fullbordades den dock
icke förrän på hennes äldre dagar; och år 1726 utkom ett rätt
digert häfte med titel »Wårs Herres och Frälsares Jesu Christi
aldra-heligaste Pinos Historia». Ehuru det kan förefalla en nutida läsare
tålamodspröfvande att sträfva igenom dess 376 sexradiga strofer, synes
dikten på sin tid blifvit rätt mycket läst; den erhöll en
smickrande recension i Acta lit. Su., och år 1752 utkom en ny upplaga,
hvartili den bekante predikanten Rutström skrifvit ett företal. Sin
vana trogen målar fru Brenner med bred pensel; städse anställer
hon betraktelser öfver ämnet, ger på vissa ställen förmaningar och
kastar sig då och då in i den patetiska utropsstilen. Hennes
alexandriner flyta jämnt, men trögt; stundom blifva färgerna för
bjärta eller krafsa, såsom då hon med en realism, som påminner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
