Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dre sällskap af Beduiner färdas tillsammans och hvar och en
camel har sin ryttare, rida de vanligen alla eller flere i bredd
med hvarandra för att desto friare kunna -underhålla samtalet,
eller exspatiera de hitåt och ditåt omkring vägen för att
betrakta landet och finna någon god planta till bete förcamelen;
men aldrig rida de i en rad efter hvarandra, såsom Fellåheme
oftast bruka, och händer det att en främmande är med dem,
hvilken, såsom först var fallet med mig, af oerfarenhet att
länka djuret, hvilket det ock genast märker, blir efter de öfrige,
så ropa de genast: ”hvad sitter du der och jämsar som en
Fellåh, rid upp att vi få prata med dig!” Har främlingen hyrt
sin camel af en Beduin, lemnar denne sitt djur helt och hållet
i hans värjo att styras och länkas efter hans behag, och blott
vid lägerplatserne och om natten plägar han sjelf sköta om det,
men har han hyrt den af en Fellåh, anser denne sin
skyldighet vara att antingen sjelf leda den vid grimskaftet eller att gå
efter och med en käpp drifva * den framåt på vägen. Denna
regel följa ock vanligen de Beduiner, som nomadisera i
trakterna omkring Egypten, och under denna färd såväl som
under alla andra, jag framdeles gjort genom denna öken, har min
följeslagare, ungefärligen såsom de allmänna åsnedrifvarne i
Cai-ro, gått efter mitt ök för att med slag eller ord drifva det
framåt, ifall jag ej uttryckeligen förbjudit honom det. Men
häri visa äfven desse Beduiner en större mildhet mot sitt djur
än Fellåhen. Den sednare kostar sällan ett vänligt ord på det,
utan då han tröttnat att begagna sin käpp gormar han uti
samma vresiga uttryck och plumpa förbannelser, som han nyttjar
mot sina gelikar, då deremot Beduinen icke gerna kan förmå
sig att slå det, åtminstone ej för att förorsaka det någon
smärta, utan blott med milda och välsignande ord, stundom
äfven med skämt och godmodig barskhet, söker muntra dess
gång eller föra det på den väg han behagar. De vanligaste
uttryck jag har hört desse Beduiner nyttja för detta ända-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
