Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hör du ,Greander, vi har ännu en ouppgjord affär
med hvarandra, jag blef dig visst skyldig något för
frukosten i Hangö. Jag har redan en stund vandrat
här af och an för att passa på någon paus i det Iifliga
samtalet. Så intresserad af dina nya bekantskaper
du såg ut att vara, riskerade jag naturligtvis inte
ett närmande. Vågar man fråga, hvilka de vackra,
unga damerna är?»
»Det är inte några nya bekantskaper, det är två
gamla barndomsvänner jag oförmodadt träffat
här,» svarade doktorn snäsigt. Han tålte icke
på-flugenhet. Mannen var eljes känd för att aldrig
betala småskulder; om han nu plötsligt erinrade sig
att han var något skyldig, skedde det uteslutande
af odräglig nyfikenhet.
»En ofantligt angenäm öfverraskning för dig»,
fortfor den andra på samma vis, i det han lät orden
åtföljas af ett gnäggande, som skulle föreställa
skratt, »två så vackra barndomsvänner! Tillåt mig
ändå att i all ödmjukhet fråga deras namn!»
»Rosa och Maria Grahn,» svarade Greander, i det
han erinrade sig sin forna skolkamrats vana att
ackompanjera sitt tal med ett tafatt småflinande.
Karlen var för öfrigt icke så dum som han såg ut;
han intog äfven en viss ställning inom det parti
Greander tillhörde, det var bättre ha honom till
vän än fiende, hvarför doktorn fortfor:
»Deras far var landtmätare i samma socken,
där min far var provinsialläkare. Ja, den äldre af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
