Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de två, Maria, den mörka, högresta, var nu endast
en fosterdotter hos Grahns. I forna tider, när jag
reste hem till ferierna, träffades vi rätt ofta, men
det är länge sedan. Min far dog för flere år
tillbaka och jag hörde just, att också Grahn och hans
maka vandrat ur tiden. Ja,» tilläde han med en
axelryckning, »det äldre släktet försvinner och vi får
träda fram i stället . . . sådan är världens gång.»
»Nå, du har säkert ingenting emot att stiga fram
och inta en bemärkt plats, det var ju din dröm
redan på skolbänken,» småflinade den andra åter.
»Men våra affärer,» af bröt han sig, »låt oss göra upp
dem.» — I det han öppnade dörren till rökhytten,
följde Greander honom motvilligt efter en hastig
blick bort mot Rosa Grahn.
De båda unga flickorna stodo vid relingen och
iakttogo med spänd uppmärksamhet, huru båten
nalkades den långa färdens mål. Mot den gulaktiga
aftonhimmelen blånade silhuetten af Helsingfors,
som närmade sig, vidgades, bredde ut sig och
förstorades, till dess staden föreföll utan gräns, när den
alltmer mörknande skymningen insvepte den i sitt
hemlighetsfulla dunkel, ur h vilket små lysande
punkter en efter annan började glimma fram och
blefvo allt flere och flere, strålande likt vaksamma,
lifliga ögon.
Maria såg med ett uttryck af hänförelse bort
mot den främmande staden i det hemlighetsfulla
mörkret. Denna otydliga, dunkla, hopgyttrade massa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
