Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
farbrors affärsvänner, som lofvat henne en plats på
sitt kontor, honom måste hon genast söka upp.
Ty hon var tvungen att arbeta för sitt uppehälle.
Litet hade hon visserligen ärft efter sina föräldrar
och en liten pension bar hon upp efter sin far, men
dessa inkomster förslogo icke att lefva af, hade hennes
farbror sagt, när han skaffade henne platsen. Med
bekymrad min skakade hon tviflande på hufvudet; hon
var bestämdt för okunnig och dum för kontorsarbetet.
Så älsklig hon såg ut, precis som ett hjälplöst
barn, där hon satt och djupt allvarlig omtalade sina
tvifvel och bekymmer. Fru Friman måste le.
Nå, så farligt var det ändå inte . . . hon skulle
väl inte så länge blifva sittande på kontorsstolen . . .
det fanns ju ännu karlar med ögon i hufvudet . . .
Rosa rodnade, så att snibbarna af hennes små,
fina öron hängde som två bloddroppar bakom det
fjunfina, krusiga håret vid tinningarna. Hon
befriades emellertid från ytterligare utläggningar genom
att dörren öppnades.
»Kom in, kom in bara!» ropade fru Friman, när
den inträdande var på väg att draga sig tillbaka.
»Min son Georg,» presenterade hon och skyndade
att taga en ren kopp ur skänken samt skjuta fram
en stol till bordet.
Det var en lång, smärt ung man med ett öppet,
strålande uttryck i sitt vackra ansikte. I hans sätt
och uppträdande låg något vinnande förbindligt,
något naturligt och omotståndligt tilldragande, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
