Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfverallt skaffade Georg Friman vänner, utan att
han det minsta behöfde bemöda sig därom.
»Tusan så vackra flickor!» utbrast Georg, när
Maria och Rosa, som slutat sin frukost, lämnade
rummet. »Den yngre bär ju en riktig guldgloria
kring hufvudet; den andra ser alltför allvarsam ut,
men vacker är hon också.»
Fru Friman hade gått fram till skrifbordet för
att granska en hop räkningar, som måste jämföras
med utgiftsposterna i den stora hushållsboken. Hon
egde intet rum för sin räkning utan sof i matsalen
i den smala sängen, som på morgonen slogs ihop
och gömdes bakom den storrosiga skärmen, och
hennes lilla skrifbord stod inklämdt i en vrå vid
fönstret, där det tog minsta möjliga plats.
Sonen drack tyst sitt kaffe, under det han nervöst
smulade sönder brödet på bordduken och som oftast
oroligt sneglade bort mot modern, hvars ansikte
antog en alltmer bekymrad och ängslig min. Det
syntes tydligt, att räkningarna voro obetalta och att
hon förgäfves ansträngde sig med att få debet och
kredit i den stora boken att gå ihop.
Han steg hastigt upp och gick fram till henne.
»Mamma räknar? Usch, det är ett tråkigt göra!»
När det vackra, unga ansiktet böjde sig ned mot
moderns, ljusnade omotståndligt hennes uppsyn.
Ända sedan Georg var ett litet barn, hade han gått
som en segrare genom lifvet och vunnit hjärtan bara
genom sitt strålande leende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
