Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Greander hade under ordväxlingen iakttagit en
öfverlägsen tystnad. Förr brukade han ifrigt kämpa
för finskhetens sak vid de ofta förekommande heta
sammandrabbningarna mellan de svensk- och
finsksinnade gästerna vid fru Frimans middagsbord. Men
under sin vistelse i utlandet tycktes han växt ifrån
sådana barnsligheter som språkgrälet vid ett
middagsbord och hans uttråkade min sade tydligt: håller
ni allt fortfarande på med de där dumheterna!
»Det förbannade språkgrälet!» dundrade öfversten
med ett förgrymmadt ögonkast mot fröken Hallén,
hvars blodlösa, långsmala fingrar med våldsam fart
spelade sina skalor på bordet. — »Förbannade
dumheter! I min ungdom hade vi större vyer, högre
ideal. Det gällde för oss att bygga upp ett land,
vårt stora hem, vårt land. Det är annat att
bygga upp under täflan och hänförelse, än att under
kif och strid rifva ned, hvad som blifvit gjordt förut;
det är ädelt att samla och förkofra, rått att söndra,
splittra och trampa ned!»
»Ett arbetshem för små fattiga stackare är ett
vackert företag,» anmärkte fru Friman, sedan den
högljudda ordväxlingen småningom afstannade,
liksom dyningar domna vid stranden, när skeppet
som plöjde upp dem försvunnit. »Hvar och en drar
nog gärna sitt strå till den stacken.»
»Ja,» instämde Maria entusiastiskt, »hvad bättre
kan man ge en fattig och öfvergifven varelse än ett
hem? Här i Helsingfors görs mycket för nödens och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
