Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eländets afhjälpande, när jag satt därborta på landet,
läste jag alltid med beundran därom i tidningarna.»
»Står statsrådinnan Ehrendt i spetsen för det
här företaget?» frågade majorskan.
»Hon och flere andra.»
»Fru Friman är ju släkt med statsrådet Ehrendt?»
sporde någon.
»Carl Fredrik Ehrendt och jag är köttsliga kusiner,
hans far var min mors bror» — tonfallet förrådde
tydlig stolthet öfver släktskapen. — »I min barndom
fick jag ofta följa med mina föräldrar till Lindby,
det gamla hemmet, där hela släkten samlades till
jul och nyår.»
»Eger statsrådet Ehrendt fortfarande Lindby?»
»Ja, det gör han. Men det har visst ibland varit
fråga om att sälja den gamla gården. Jag har hört
Therese Ehrendt beklaga sig öfver allt det besvär
en sådan egendom ger, där man inte själf bor året
om, och hur kostsam den blir sedan. Några tunnor
potatis, några kappar äpplen, lite sylt och lite
grönsaker, det är räntan på alla pengarna, som årligen
läggas ned i Lindby, säger Therese suckande. Själf
trifs hon alls inte där, inte ens om sommaren. Stället
ligger ju lite ensligt och långt från järnvägsstationen.
Där finns inga trefliga grannar, ingen rörelse, intet
lif, och Therese som stadsbo afskyr den landtliga
tystnaden och ensamheten. Hon vore nog färdig att
sälja det hvad ögonblick som helst. Men i den saken
hjälper inga öfvertalningar, Carl Fredrik går inte in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
