Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herregud, om Georg ändå ville låta bli att jämt
reta fröken Hallén! Men när hon bedt honom
därom, hade han bara skrattande svarat, att det var
just det sättet, som fröken Hallén tyckte om — det
tyckte kvinnorna i allmänhet om, hade han tvärsäkert
påstått. Och i själfva verket sågs fröken Hallén alltid
vid hans sida, så snart han fanns i rummet. Nå ja,
undra på om flickorna sprungo efter Georg, så vacker
som han var! — Fru Friman måste le, där hon gick
och sysslade.
»Nej, nej, syndens lön är döden och efter döden
följer domen,» hörde hon fru Sahlviks stränga, klara
röst därinifrån.
När fru Sahlvik flyttade in i det sista lediga
rummet, hade fru Friman riktigt gladt sig åt att hon,
som så sällan fick tid till att gå i kyrkan, nu kunde
blifva i tillfälle att i hemmet någon gång höra ett
styrkande, trösterikt gudsord. Men fru Sahlvik gick
ständigt ut till möten och sammankomster och under de
korta stunder, då hon var hemma, tycktes den stränga,
rannsakande blicken i hennes stora, kalla, utstående
ögon hos omgifningen endast upptäcka otaliga
svagheter, fel och synder, som måste framdragas och
gisslas. Några goda, tröstande samtal och
upp-byggelsestunder blef det aldrig tid till, det insåg
fru Friman snart till sin stora missräkning. — Att
Maria nu därinne blef utsatt för fru Sahlviks stränga
ord, kunde verkligen icke skada. Maria var själf sträng,
och häftig var hon också mången gång mot Rosa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
