Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
— I så fall, sade Helga, bör du inte. vara
orolig.
— Jag förstår inte, sade Brita, att du inte
begrep det med detsamma, hvad skulle det annars
vara? Fast jag medger då, att i början så hade
jag också så svårt att förstå. Han brukade se på
mig så länge och innerligt, men jag vågade inte låtsa
som jag begrep, ty tänk om jag hade misstagit
mig. Jag sväfvade mellan hopp och fruktan, men
sen så sa han det. Han kom upp på mitt rum–
— Hur kunde han det?
— Ack, det var en kväll, föräldrarna var borta,
inte bryr du dig väl om konvenans, Helga? Britas
ton var så full af oskyldig förvåning, att Helga
kände sig träffad.
— Vi satt och pratade länge, och så sade han,
att han tyckte vi två förstod hvarandra så
underbart väl.
— Ja, jag kan tro det.
— Tror du inte på själarnas sympati mellan
man och kvinna då?
— Jo bevars, fortsätt du.
— Ja, och så sade han, att de flesta kvinnor
var så ytliga och så kalla och beräknande, de
brydde sig inte om en man, som inte lofvade att
försörja dem. Men han kände på sig, att jag inte
var sån, han hade sett att jag hade ett varmt
osjälfviskt hjärta. Och han hade länge, ja ända
från första stunden känt sig dragen till mig. Du
kan inte tro så allting förvandlades omkring mig
. och inom mig vid de orden, jag blef med ens så
^folt och lycklig, och jag kunde räta på mig, ty
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
