Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
den ömhet varit, som hon fått, och detta, tänkte
hon, skall jag lefva på hela mitt återstående långa
öde lif!
Dörren till mottagningsrummet gick slutligen
upp, där stod Elisabeth på tröskeln. Hon tycktes
ha glömt, att hon bedt Brita vänta, hon gick rakt
mot dörren ut till tamburen. Men halfvägs
stannade hon och sade utan att vända på hufvudet:
— Kom med.
När de kommit ut på gatan, vände sig Elisabeth
upp mot fönstret.
— Helga står där uppe och ser efter oss, sade
hon.
— Hvart skall vi gå? frågade Brita.
— Följ mig till hotellet. Du är väl inte tvungen
att gå hem?
— Jag tänker inte gå hem mera.
Elisabeth såg på henne en smula förvånad,
men sade ingenting. När de kommit upp på
hotellrummet, lade hon sig på en soffa. Brita hjälpte
henne och med en trött suck sjönk hon ner mot
kuddarna.
— Sitt här bredvid mig, sade hon. Hvarför
har du kommit upp till Stockholm, hvarför har du
varit hos Helga, och hvarför vill du inte gå hem?
och, då Brita hängde hufvudet: skall du ha ett barn?
— O, nej, hur kan du tro det? svarade Brita,
blossande röd. Jag, jag är ju inte ens förlofvad.
— Just därför. Nåja, det var kanhända bäst
för dig så.
Hon teg en stund. Brita vågade icke störa
henne.
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
