Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
Kan du minnas, när vi sutto i släden för att åka
till stationen, att jag sade: Krister, jag har något
viktigt att tala med dig om?
Han mindes.
Tigande stod Helga och såg på Elisabeths
porträtt på väggen midt emot.
Situationer, fragment af samtal döko upp till
ytan, sjönko och följdes af andra. Hon ser
Elisabeth i sin soffa i salongen en kväll, Brita spelar,
Krister sitter midt emot henne, och hans vackra
litet veka ansikte skiftar efter tonerna. Plötsligt
reser sig Elisabeth och säger urskuldande till Helga:
»jag byter bara plats, ser du, jag härdar icke ut
att se hans ansikte, när jag icke äger hans tankar.»
Eller Elisabeth bryter af ett samtal mellan henne
och Krister, så att hans sista fråga om taxeringen
i Stockholm blir obesvarad, hon drar Helga med
sig bort i en vrå och frågar: Helga, säg mig, är
det svårt att dö? Helga dröjer med svaret, ty hon
vet, att det är svårt att dö. Jag måste fråga,
fortfar Elisabeth, ty ser du, jag, gamla människan, har
aldrig sett någon dö. Kvinnorna här på landet,
de vakar hos de döende och sveper de döda och
föder de nya lifven som en enkel och naturlig
sak, som skall så vara, du ser, jag har kommit
långt från naturen, jag med mitt konstnärskap. Men
därför frågar jag dig.
Helga har nu tänkt ut något slags svar, men
hon har svårt att finna ord för det. Du förstår,
Elisabeth, säger hon, jag har sett många människor
dö, somliga utan kamp, andra efter mycken kamp,
somliga med själen fullkomligt fången i lidandets
168
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
