Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
— Mycket snällt af honom och af doktorn sen
att bry sig om mig. Men tror doktorn att det
lönar sig? Professorn skickade hem mig och ville
inte operera, och då tror jag, att cancern sitter där
den sitter. Jag var i all enkelhet specialist på
gamla gummor med cancer i min dar, så ]ag
känner till det. Jag har beräknat, att den här i
alla fall tar ett år.
— Men det var före radium, eller hur?
— Ja, sade syster Sofi, men det är en sak,
som tål att tänka på. Jag har ju alltid drifvit den
principen, totalt i strid med mitt eget lifsverk,
att man skall hjälpa de värdigaste. När det nu
bara finns radium i begränsade mängder men ett
obegränsadt antal cancerpatienter, hvarför skall man
då hjälpa mig, gamla utslitna käring? Ingen bryr
sig vidare om, ifall jag lefver eller dör, och inte
behöfver jag hanka med för att vaka öfver någon,
som jag har ansvar för. Tycker inte doktorn, att
jag kunde kosta på mig att dö efter mina
principer, eftersom jag aldrig lefde efter dem?
Helga betraktade oafvändt syster Sofis ansikte,
medan hon talade. Hon såg lugn och hvardaglig
ut som vanligt, icke ledsen, icke glad, hennes röst
var fri från hvarje spår af affektation, man hade
icke rätt att tvifla på att hon sade hvad hon tänkte,
och icke fann något synnerligt vid det. •
Helga hade sett många människor villiga att
dö, och icke förr förvånats. Mod att se det
oundvikliga i ögonen och förnöjsamhet med hvad ödet
gaf, blef ofta vinsten af ett hårdt och glädjelöst
lif. Men just i dag föreföll henne denna svala
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
