Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
resa, hade ordentligt skrämt henne. Själf gick hon
då och försökte sätta sig in i sin nya ställning som
hjälplös i stället för hjälpgifvande medlem af
samhället, men hon hade likväl vaktat Helga en tid
framåt, fruktande att något skulle ske, hon visste
icke hvad. Hon var med i den lilla deputation,
som kom till Helga för att fråga, om den finge
föreslå henne vid kandidatnämningen till
stadsfullmäktige, hon hade med afsikt kommit en kvart
för tidigt för att förbereda Helga, och sällan med
en sådan spänning väntat ett svar. Helga hade
emellertid skött sig, hon hade sagt nej, men på
ett sådant sätt, att deputationen hade gått sin väg,
öfvertygad om att Helga hade goda skäl och att
den visste dem. Sedan dess hade syster Sofi,
absorberad af sitt eget öde, en tid låtit Helga gå sina
egna vägar, trygg för att hvad hon än kände,
skulle hon tiga och arbeta.
Nu såg hon att Helga icke led mindre, men
mera, och hon kunde inte riktigt komma öfver sin
missräkning vid att finna, att Helga icke stod öfver
sitt öde, icke kunde betvinga sitt hjärta. Hon
insåg klart, att hon i största hemlighet älskat det
fanatiska draget i Helgas väsen, hvilket, om det
varit starkt nog, skulle gjort henne osårbar, fri
och oemotståndlig. Nå, att människan hade brutit
igenom fanatismen, fick man kanske inte sörja öfver.
Hon gaf Helga ännu en blick, hon var
fortfarande försjunken, långt borta, hon hade icke märkt
att tystnaden blifvit tio minuter gammal i rummet.
Syster Sofi lät henne tiga. Ack, tänkte hon,
hvem vet för resten hvilka åskväder, som kan
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
