Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
komma att mullra öfver min graf. Hvem vet hur
det skall sluta med henne; på den punkt, där hon
nu är, kan hon ju inte stanna, kanske utgår
fanatismen ren och klar ur det kaos, som nu är hennes
hjärta.
— Jag skall i alla fall pröfva henne litet, tänkte
hon.
— Hm, sade hon, doktorn — Helga flög till
— doktorn får lof att berätta för mig litet om hvad
som händer och sker i vår speciella värld.
— Hvad som händer, svarade Helga, ja, det
vet ni väl, det är som vanligt kampen för arbete
på hederliga villkor, det är alltid detsamma. Senast
har det gällt postkvinnorna, och utgången var nog
inte den de önskat.
— Doktorn har väl inte upphört att intressera
sig för den kampen? frågade syster Sofi med låtsad
likgiltighet, men hennes hjärta klappade.
— Nej, naturligtvis inte, svarade Helga. Men
tiderna har förändrats, och det är länge sedan
kunskap och själfförsörjning hägrade för Fredrika
Bremer och hennes samtid som blåa underbara
berg i fjärran. Ju närmare vi kommer bergen, ju
tydligare märker vi, att äfven de är grå. Fast, när
de blir för grå, tillade hon, då den sjuka gjorde
en rörelse, får vi väl vända oss om och titta på
sörjan vi kom ifrån.
— Jag hade tänkt, att doktorn brukade se
framåt, svarade syster med en förebrående blick.
— Ibland måste man se inåt också, svarade
Helga. Man måste ju försöka göra klart för sig,
hur långt de — hon säger de och icke vi, tänkte
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
