Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
syster och log litet öfver hennes lilla svaghet —
orkar följa med den nya tiden. Hvad skall de
med yttre frihet, om deras hjärtan alltjämt är
bundna hos någon de älskar och måste vara det
för att inte förblöda? En patient kom upp till
mig i dag, hennes man hade öfvergifvit henne. —
Var ni glad, sade jag, att ni nu har ert yrke och
er ställning, när han lämnat er. Ack, sade hon,
annars hade han inte gjort det. Så där ser ni.
Man tycker ibland, att allt går i cirkel.
— Ja, jag känner inte doktorns patient, sade
syster långsamt, men finns det någon anledning
att tro, att hon inte skall klara sig bättre, med
sitt yrke och sin ställning än utan? Jag tillhör ett
gammalt kamratlag, där vi lärde oss aktning för
våra personer. Och jag har alltid velat gråta blod i
djupaste hemlighet öfver alla brustna förhållanden,
där hustrun stannade kvar, och mannen lät henne
göra det, bara för att ingen af dem såg någon
utväg hur hon skulle kunna reda sig på egen
hand. Här har jag mitt patos, ifall doktorn undrat,
för hvar och en har ju sitt. Jag har alltid gladt
mig åt hvar och en som fick lära sig att reda
sig själf, så mycket bättre för henne, om hon sen
fick göra det i trefligt sällskap.
— Och därmed skulle allt vara väl beställdt,
sade Helga halft för sig själf.
— Nej, förlåt mig doktorn. Jag förstår väl,
att en storm skulle kunna gå öfver t. ex. doktorns
eget lif och förstöra en hel del, men —
— Syster använder den hypotetiska
arbetsmetoden, afbröt Helga litet stelt.
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
