Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
—- Hypotetiska? Ja visst, just den, ja, med
doktorns tillåtelse. Jag antar alltså, att denna storm
skulle slita af ett af de band, som höll doktorn
vid lifvet. Nå, en kvinna af gamla slaget hade bara
detta enda band, lifvet hade varit för henne någon
hon lefde för, nu dref hon vind för våg, slut med
henne. Men doktorn är med andra band fäst vid
tillvaron: vetenskapen, och den förelagda
arbets-uppgiften, därför rider doktorn ut stormen, och
det är detta, som är den väsentliga skillnaden
mellan de gamla och de nya generationerna.
Helga hörde tyst på. Hon kände sig rörd
öfver syster Sofi, såg hennes läppar darra nu, när
hon gjort sin plikt. Det kändes nästan skönt att
bli förmanad, när man själf dagligdags måste
predika, och Helga sade sig, att hon själf minsann
åtminstone förr i världen aldrig gjort det med
användande af en så diskret arbetsmetod. Dessutom
hade naturligtvis syster Sofi rätt — teoretiskt.
— Tack, sade hon och nickade till den sjuka.
Men syster blef blodröd.
— Doktorn skämtar med mig, sade hon stött.
Annars så tycker jag verkligen, att eftersom jag
så sällan talar allvar egentligen — jag skulle inte
ha gjort det, men det upprörde mig så, då jag
hörde doktorn förakta det vi redan vunnit.
— O, nej, det gör jag inte.
— Nej, det är så mycket mindre skäl att göra
det, som det ser ut, som om vi skulle behöfva
försvara det.
— Försvara? upprepade Helga och såg
hastigt upp.
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
