Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
— Ja> jag kan ha misstagit mig, men jag tror
inte det. Den, som först gjorde mig uppmärksam
på att motståndet mot oss på arbetsmarknaden
började organiseras och systematiseras, var flickan
Portman. Sedan dess har jag sett liknande symptom
på många håll. Det är många som kommit och
berättat för mig än det ena och än det andra,
en ny ukas, en nedflyttning, en brutal orättvisa,
utan att själfva se sammanhanget. Men jag tror,
att jag börjar göra det. Häpen heten är slut och
motståndet börjar. Och de som är oss som mest
gunstiga, de är det, emedan de inte kan hoppas
att på hederligt sätt få bort oss från
arbetsmarknaden och inte vill använda andra. Och medan
detta sker, går de själfförsörjande hvar och en upp
till halsen i sitt arbete och begriper inte att hjälpen
ligger i sammanslutning, ser inte sammanhanget
mellan sina motgångar och med sin rättslöshet i
samhället! I själfva verket är rösträtt så viktig för
oss, har jag börjat förstå, så man törs inte tala om
det, för det kan komma fram till fel personer.
Tiderna är i själfva verket så onda —
— Så att det kunde vara skäl att försöka lefva
litet till, sade Helga leende.
— Ja, sade syster Sofi flämtande och helt
förvandlad, jag trodde, att jag var färdig och slocknad
och slut. Men när sådant sker på det friska trädet
så — Betänk, doktorn, att nu är det inte tider att
se inåt och bakåt, och grubbla öfver om våra
hjärtan är så eller så, här är handgripliga faror
att möta, här är folk, som sitter hårdt i det, och
som inte har råd att få det värre. Ja, doktorn
207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
