Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WISBECK
Brita ryckte till litet vid att höra namnet, men
hon svarade: En tjänst? Ja, en ovärderlig. Det
sade jag också i går kväll rent ut för att pina
honom.
Hon teg och såg sig omkring för att utröna
effekten af sina ord.
— Jaså, har du träffat honom? frågade Helga
lugnt till Britas stora förargelse.
— Ja, som du hör, svarade hon kort.
— Berätta, bad Magda ifrigt, och Brita ville
ingenting hellre. Hon hade stött på den figuren på
gatan i går kväll — hon sade »stött på», ehuru hon
patrullerat utanför hans stamkafé — han hälsade
och ville stanna, hon gick blott förbi. Då följde
han efter, hann upp henne och gjorde sällskap till
Skeppsholmen.
— Men hvarför gick ni till Skeppsholmen?
— Jag var ju på väg dit, vet jag.
— Jaså. — Hvad gjorde han för min?
— Ack, han var minsann så älskvärd, men jag
var kall som is och sade, att jag hatade honom,
och att han var mig likgiltig. Han försökte ett par
toner af sin gamla sång om sitt behof af osjälfvisk
ömhet, men jag skrattade åt honom, och då, flickor,
kan ni tänka er, blef han rå. Han sade mig de
rysligaste saker, men det bekom mig ingenting,
ja nästan ingenting då, Helga. Jag bara såg på
honom och lyssnade och kunde absolut inte fatta
att jag älskat honom så oförnuftigt. — Du har en
annan fästman, sade han, annars skulle du inte vara
så morsk, hvilken älskare är det i ordningen? —
Jag svarade, att jag skulle akta mig för att älska
15. — Helga Wisbeck. 225
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
