Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
någon mer. Och jag tackade honom ironiskt för
att han lärt mig, att den är herre, som älskar
minst, det skulle jag tillämpa. Sen blef han
beskedlig igen, till och med sentimental, han lär ha så
rysligt dåliga affärer, har jag hört till min glädje.
— Ja, hon har nog kostat mycket, Rosa, hon
är verkligen charmant klädd nu för tiden, och vacker
som en dag.
— Den apan! Pang, där sprack
lefnadsvis-domen.
— Förlåt mig, sade Magda, jag trodde inte, att
du brydde dig om någonting, allra minst om det.
— Jag bryr mig inte heller om någonting,
svarade Brita ursinnig.
— Nå, men hur kunde han påstå, att du hade
en — fästman?
— Fästman är ett ord, som jag har upphört att
begagna, och det grep han naturligtvis ur luften,
men annars så ämnar jag verkligen inte neka mig
att ge mig in i leken, nu när jag ändtligen är
jämnspelt. Kan jag ställa till med något
rackartyg, så mycket bättre.
— Men Helga, hör du inte så hon talar,
frågade Magda upprörd. Skall smockan utveckla på
det viset, då är det bäst att få slippan. Om du
åtminstone hade blifvit en feminist, ja du hade
fått bli suffragett hellre än en sån där hård och
ytlig varelse.
Brita kråmade sig förtjust.
— Ja, ytlig och elak och utan medlidande, det
nekar jag inte, att jag är. Men så är jag också
väl rustad för framtiden, och tack skall du ha för
226
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
