Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
mera, ty vi två har sedan dess gått igenom något
tillsamman, som lärt oss en del om hvarandra både
till styrka och svaghet. Du skall icke tycka illa
vara, som du gjorde sist, att jag vidrör detta, vi
är ju gammalt klokt folk bägge två, och nu efter ett
år kan vi väl resonera... Jag bryr ofta min hjärna,
när jag går mina ensliga promenader, med din
gåta — man kan väl inte alltid tänka på sina
brottmål heller — jag skulle vilja veta, hur du inrättat
det med dig själf, i hvad mån du återvunnit din
jämvikt, som stördes så bryskt. Jag undrar, om
detta år, som gått, förändrat dig och din
lifsuppfattning, kanske du mognat, blifvit rikare?
Antagligen går du också och tänker på oss,
när du har tid för alla dina göromål. Du undrar
hur dagarna flyter och hjärtan slår här hos oss.
Kom och se själf! Kanske känner du som jag,
att vi ömsesidigt har något att reda ut, att förlåta,
och du skall se, att det känns mycket lättare nu,
än det gjorde då, när känslorna ännu var i uppror.
Nu fördunkla inga affekter vår syn, och vi ser
klarare. Vi ser, att vi var alla verktyg i ödets
hand. Tryckta under samma öde, väntande snart
samma öde, böra vi lätt försonas. Jag upprepar
ännu en gång: Helga, vill du inte komma hit, vi
har snart påsk, och då passade det ju i alla
afseenden.»
Efter Kristers namnteckning hade Elisabeth
tilllagt några ord: kära vän, tro inte att du skall
behöfva resonera så mycket, det skall jag skydda
dig för, du skall bara hvila och andas landtluft.
— Hon har alltså läst brefvet, sade Helga för sig
244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
