Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
är ändå hygglig. Hur är det med dig själf, för
resten? Det har jag naturligtvis glömt att fråga om.
— A, jag är all right, sade Helga.
En fyra fem dar senare kom Cornelia haltande
upp till Helga, och hennes bleka, vissnade ansikte
strålade under bahytten.
— Vet doktorn, att fru Janson är död — hon
vågade icke säga hemkallad — nu? Ack ja, hon
suckade en from suck. Vi bad så brinnande vid
hennes läger, så vi hoppas nu på nåd i elfte
timmen.
— Hvilka vi?
— A, Rosa och jag, förstås. Har doktorn tid
att höra alltsamman?
— Vi får fresta, svarade Helga, ty Comelias
ton var så ifrig.
Uppmuntrad började Cornelia berätta utförligt
hur hon kommit till fru Janson redan samma natt
som hon blifvit varskodd af Helga — ja, det ringde
jag ju om, minns jag — och på morgonen hade fru
Janson förts till sjukhuset i ambulans. Sedan hade
Cornelia följt Rosa till moderns hem för att göra
rent, och vid besökstid hade de gått till lasarettet
i sällskap. Sedan öfvertalade Rosa Cornelia att
följa med till hennes egen bostad — och där
hade hon det elegant, skall jag säga, det arma
barnet! — och på kvällen fick inte Cornelia på villkor
gå hem till sitt, utan så trött hon var, måste hon
stanna. Och doktorn kan tänka sig, hur det kändes
för mig, när det ringde på dörren och telefon,
men vi öppnade inte, och vi hade låst dörren med
259
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
