Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
Helga svarade icke. Hennes ögon följde
Krister, som just nu kom ut ur huset bärande en hvit
broderad kinesisk schal, som han lade öfver
Elisabeths axlar. När han böjde sig ner, smekte hon
lätt hans kind till tack.
Han hade suttit vid Helgas högra sida under
middagen. De hade icke talats mycket vid, ty
bägge hade haft hvar sin af de nya släktingarna
att sköta. Men han hade blinkat åt henne öfver
glaset ibland eller snabbt hviskat någon liten
spetsig anmärkning till talen eller telegrammen. Hans
sätt mot henne var fullkomligt otvunget, kamratlikt
och vänskapsfullt, och hon följde med hans ton,
så godt hon kunde. Ja, vid middagens slut hade
han upptäckt, att han aldrig sett henne så ung och
söt förr på många år.
— Inte sedan du var medikofilare. Din
ungdom är oförstörbar.
— Ja, du brukar säga det, svarade Helga vänligt.
Han teg ett ögonblick.
— Men tycker du inte, att vi har åldrats mycket,
Elisabeth och jag? Ja, du behöfver ingenting säga,
fortfor han, då hon teg, jag märker det själf. Vi
har glidit in i stillheten igen efter stormen, men
stillaståendet är ju endast skenbart, ty under tiden
föras vi snabbt mot ålderdomen.
— A, sade hon, du är där på nytt med dina
tankar. Jag trodde nästan, att du skulle fått någon
aktning för nuet, sedan du i alla fall lärt dig, att
det kan upphäfva sig till din herre. Men du, du
ser inte åt det ens.
— Kära Helga, om du anade, hvad jag tycker
306
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
