Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Partikongressernas Thorsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tionen rekommenderades för Sveriges del ett folkligt
försvarssystem efter schweizisk typ, d. v. s. milissystem, och
ströks kraftigt under att försvarsvänlig medborgaranda är
otänkbar utan medborgarrätt. Vad som skulle komma först,
rösträtten eller värnplikten, ville icke Branting att kongressen
skulle kategoriskt uttala sig om. Härutinnan mötte han ett
starkt motstånd från olika håll, även från Thorsson, som var
av den meningen, att ökning av militärbördan måste föregås
av utsträckt medborgarrätt.
Kongressens sammanjämkning av de olika meningarna höll
icke länge. Det stötte på stora svårigheter att inom
verkställande utskottet komma fram till en enighetsformel.
Meningsbrytningarna koncentrerade sig på tvenne punkter:
sambandet mellan försvarsfrågan och rösträttsfrågan samt
spörsmålet om partiet borde svara med ett positivt motförslag.
Branting kämpade energiskt för den ståndpunkten, att
frågorna icke borde av partiet sammankopplas och att ett
positivt försvarsförslag skulle utarbetas och i riksdagen
framläggas. Men utskottets majoritet under ledning av Wickman
kämpade lika energiskt för den motsatta åskådningen, att
partiet skulle ovillkorligen kräva rösträttsreform före
forsvarsreformen, samt att intet positivt förslag borde
framläggas. Hela partistyrelsen, i vilken nu även Thorsson
invalts, måste i december 1900 inkallas, förstärkt med
partiredaktörerna, för att om möjligt skapa enighet kring partiets
taktik.
Branting fick uppbära många hårda ord för att han var för
försvarsvänlig. Men han fick hjälp av några realistiskt
anlagda skåningar, Nils Persson, August Nilsson och Gottfrid
Frösell. Thorsson ville dock icke följa Branting och sina
skånska vänner. Han, som längre fram jämte Branting ställde
sig främst i skottgluggen vid försvaret för en positiv
socialdemokratisk försvarspolitik, var vid denna tid ännu icke hå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
