Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Partikongressernas Thorsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gad övergiva den gamla demonstrativa taktiken att blott säga
nej till alla krav på ökningar. Partistyrelsen skulle svika
folkets förtroende, om den lade rösträttsfrågan på hyllan,
förklarade han. Någon krigsfara fanns icke, ryssen hade för
mycket att beställa på annat håll, därför var det icke
motiverat att socialdemokratin gick in för en positiv
försvarspolitik: ”Låt oss vidhålla våra gamla principer och vi ha
folket bakom oss.”
Det manifest till Sveriges arbetare, som slutligen
kom-promissades ihop efter många besvärligheter, bar även
Thorssons underskrift. Partiledningen uttalade sig enhälligt för
ett milissystem som värn för folkets självständighet: ”ett
milissystem, begynnande med vapenövningar redan i skolan,
fortsatta under utvecklingsåren i skytteföreningar, vidare
fullföljda och bragta till avslutning i en rekrytskola, som icke
går ut på att förvandla medborgaren i vapenrocken till en
viljelös exercismaskin, samt sedan i den mån det är
oundgängligen nödigt, fortsatta repetitionsövningar, medan den
militära dugligheten dock väsentligen hålles vid makt genom
att det gevär, som staten — liksom redan sker i Schweiz —
givit en var fosterlandsförsvarare, användes vid
hembygdens skjutövningar och tävlingar, — se där i stora drag det
positiva, folkliga forsvarsprogram, som vi sätta upp mot
ka-semidealets och den militära kastandans män.”
För det fall, att de härskande utan hänsyn till arbetarnas
fordran på full medborgarrätt skulle driva igenom
generalstabsforslaget eller något därmed besläktat, manade
manifestet arbetarna att ”särskilt genom upprepade
demonstrationer under de avgörande dagarna föra fram rösträttsfrågan
till slutlig lösning, så att folket själv omsider må få
möjlighet att bestämma i sina livsfrågor”. Formen för denna
demonstration kom under livlig debatt vid den samlade
partistyrelsens möte i mars 1901. Kata Dahlström ville ha en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
