Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geografisk öfversigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hansestäder under svenskt välde. Wismar, omgifvet af svårtillgängliga mossar,
med en befästning från medeltiden, som Wallenstein låtit utvidga genom sina
italienska ingeniörer, blef af Sverige 1681—1711 genom fem utanverk
förvand-ladt till en af de fastaste platser vid Östersjön och fick namn af det nordiska
Dunkerque. Dessa befästningar sprängdes i luften 1715 efter stadens
uppgif-vande. Från sjösidan försvarades Wismar af fästet Walfisch på en ö i
fjorden. Hit hörde Poel, en annan ö i fjorden om 1 mils omkrets, Wismars
kornbod kallad för sin fruktbarhet, samt amtet Neukloster. Vid
Warne-mUnde hade Sverige mot fredsbestämmelsema uppfört en skans, som 1660
och 1675 förstördes och sedan ej återuppfördes.
Endast för en kort tid, från landets besättande af Gustaf II Adolf till
1635, utgjorde Preussen ett svenskt generalguvernement; det finnes
såsom sådant upptaget i 1634 års regeringsform. Generalguvernörens säte var
Elbing, Danzigs medtäflarinna om weichselhandeln. Svenska Preussen
omfattade stiftet Ermelando strandområde vid Frische haff med städerna
Brauns-berg och Frauenburg, Elbing med weichseldeltat samt Pillau och Metnel vid
Frische och Kurische haff, de senare belägna inom det hertigliga Preussen
och såsom tullorter vigtiga för Sverige.
Andra öfvergående besittningar voro Trondhjems stift och Bornholm,
förvärfvade 1658 och återlemnade 1660, högra oderstranden jemte strandbältet
af Hinterpommern vid Haff, af omvexlande bredd från Fiddichow vid
Mark-Brandenburgs gräns upp till Kammin vid Östersjön, införlifvadt efter
westfaliska freden och af Brandenburg afträdt 1653, men återlemnadt i freden
i Saint Germain 1679 med undantag af Danira och Gollnow; vidare kolonierna
i främmande verldsdelar: Nya Sverige i Nordamerika vid Delaw are viken
och Delawareflodens utlopp, 1638 taget i besittning och 1655 förloradt till
holländarne, med fästet och hufvudorten Kristina vid det nu varande
Wil-mington, samt Cabo Corso på öfre Guineakusten i Afrika, likaledes efter en
kort besittning 1652—1659 taget af holländarne.
Det pfalziska husets familjbesittning utgjordes till 1681 af Kleeburg
i Elsass vid foten af Vogesema; men efter den äldre liniens utslocknande
1681 ärfde Karl XI derjemte hertigdömet Zw’eibrfickeu, ett inom Elsass,
Lorraine och Trier splittradt laud, genombrutet af åtskilliga andra
besittningar. Regeringens säte var Zweibrttcken; lustslottet Gustavsburg påminde
genom sitt namn om regenthuset i Sverige. Hvarken Karl XI eller Karl XII
såg sitt hertigdöme vid Rhein; den senare upplät det till residens för Stanislav
Leczinski. De årliga inkomsterna voro ej ringa; i slutet af förra århundradet
uppgingo de till en half million gulden.
I böljan af tidhvarfvet erhöllo det egentliga Sverige och Finland den
fasta administrativa indelning, som sedan med mindre förändringar,
väsentligen genom delning af länen i Norrlaud och Finland, blifvit bestående.
I 1634 års regeringsform uppräknas de 23 höfdingdömen, hvari riket då delades;
till detta antal kommo 1645 och 1660 de förut här omnämda. Någon tid bildade
Finland ett generalguvernement med säte i Åbo, och de vestra landskapen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
