Sveriges storhetstid, från år 1611 till år 1718 / 84 (1881) Author: Magnus Höjer, Martin Weibull Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Gustaf Adolfs inre styrelse (1611—1632) - De centrala embetsverken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett fast ordnadt, sammanhängande system af hvad förut varit lokalt och
osammanhängande. Ett verkligt förvaltningssystem är för Sverige först att datera
från denna styrelse. Förut hade allt gått genom fogdarne, en förderfvad, roflysten
och besticklig tjenstemannaklass, som gaf åt den äldre svenska förvaltningen
en viss modernt rysk anstrykning. Fogden hade i sin hand haft förenad
både polismakt och uppbörd med omedelbar redovisning inför kammaren; han var
en myndighet för sig i landsorten, oberoende af ståthållaren. Detta hade gjort
honom så fruktansvärd för befolkningen. Och hand i hand med förtrycket
mot folket hade gått bedrägerierna mot kronan. Gustaf Adolf förde hela
sin regering igenom ett utrotningskrig mot dessa missbruk inom den lägre
förvaltningen. Man hör honom på faderns vis ljunga mot sina fogdar,
hotande dem med att få betala »med hufvudet», med »repet» eller fängelset »nederst

41. Stegeborgs slott i Östergötland, tillhörigt pfalzgrefven Johann Kasimir. Efter teckning från början af 1700-talet.

i tornet, der ingen sol skiner». Men den egentliga boten för det onda sökte
han här som öfver allt i sjelfva institutionens förbättring. Memorialen af 1620
och 1624 stälde fogdarne under ståthållarnes omedelbara uppsigt och kontroll,
medan dessa tillika införts såsom ett led i förvaltningen hvilket hittills saknats.
De forna »konungarne hvar i sin landsort», som Karl IX kallade dem, blifva
de nyare landshöfdingarne; riket indelas i län och länen i fögderier. Fogdarne
ställas genom det senare memorialet under en dubbel kontroll, ty åt
menigheterna inrymmes att välja sig sockenskrifvare, som, sedan de på tingen aflagt
ed att i allt iakttaga konungens och allmogens bästa, alltid borde vara
närvarande vid uppbörden och tillse, att bonden ej tillfogades någon orätt af
fogden, utan fick sitt qvitto på den inbetalade utlagan. Domsrätt i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>