Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Gustaf Adolf och rikets ständer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
besluta. Riddarhusets upprättande och adelns, det vigtigaste och sjelfskrifna
ståndets, organisation inom sig i tre klasser med gemensam öfverläggning —
genom riddarhusordningen af 1626 — fullända utvecklingen på detta
område. Härigenom erhöll adeln en sammanhållning som stånd, hvilken varit
af den största betydelse; en jemförelse med förhållandena inom det öfriga
Skandinavien visar, hvad denna egendomlighet för Sverige haft att säga.
I allt höllos under Gustaf Adolfs styrelse elfva riksdagar, alla, utom
tre, i Stockholm, som just under denna tid mera än förr bl ef landets hufvudstad
och medelpunkten för det offentliga lifvet. Men riksmötena voro ej den enda
formen för ständernas hörande. Deltagandet i dem kändes för samtiden ej
endast som en rättighet att utöfva, utan äfven som en börda att bära; också
hade man i konungaförsäkran sökt
trygga sig för deras allt för täta
återvändande. Af detta skäl och äfven
af andra, såsom konungens frånvaro,
större skyndsamhet och för att vinna
större med görlighet, användes också
utvidgade rådsmöten,
utskotts-riksdagar, landskapsmöten och
några gånger särskilda ståndsmöten.
Af dessa voro utskottsriksdagarna de
vigtigaste; till dem kallades ett färre
antal, men alla stånd sände ombud,
utom det fjerde. Sådana höllos under
Gustaf Adolfs styrelse till ett antal
af sju. Det skall här redogöras för
några af de märkligaste bland dessa
riksdagar och möten.
Manga månader voro ej förflutna
efter riksdagen i Nyköping 1611, förrän
Gustaf Adolf pingsten 1612 redan stod
i begrepp att åter sammankalla
ständerna. Kriget hindrade då; först på hösten, när fredsunderhandlingarna i
Knäred tagit sin början, hölls i Stockholm den första af de riksdagar,
åt hvilka konungen sjelf gaf prägel.
Konungen mötte här ständerna med ursäkt, att han så ofta besvärade
dem, men han ville ej i för fäderneslandet vigtiga ärenden hvarken fatta
eller utföra något beslut utan att först hafva inhemtat deras råd och meniug.
Ständerna hemburo honom sin tacksägelse för detta uttalande. Deri låg i
sjelfva verket hans styrelseprogram; han blef det alltid trogen. I det samråd,
som hölls rörande den yttre politikens frågor, förhållandena till Danmark,
Ryssland och Polen, yttrade ständerna sina åsigter och önskningar, men
af-görandet lemnades åt konung och riksråd såsom bäst i stånd att genom sin
sakkunskap fatta beslutet; sjelfva gåfvo de ett uttryck åt stämningen inom
48. Per Bnner
(lö£8—1644).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
