Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Kriget med Polen i östersjölandskapen. 1617—1626
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Just i Sigismund III:s dagar återupprättades nämligen i Polen den
katolska kyrkan i dess strängaste, på en gång mest ofördragsamma och
förslö-ande form. Under den siste jagellonen hade protestantismen synts skola blifva
segrare i striden mellan den nya och gamla läran; nu förvandlades
protestanterne inom en mansålder till en förföljd och vanmäktig sekt, som snart
äfven beröfvades sina politiska rättigheter. Dermed qväfdes i sin brodd de frön
till pånyttfödelse, hvilka reformationen äfven här utsått, och i det redan förut
osammanhängande samfundet inkastades nya söndringsämnen. Dissidentsaken
blef från denna tid Polens öppna sår. Med lika fanatism vände sig den
segrande katolicismen mot alla annorledes tänkande — dissidenter var benämningen
— mot den grekiska kvrkan i Polens östra rvska delar, hvars bekännare man
med våld sökte intvinga i den i Brszesc 1595 påbjudna unionen med
romerska kyrkan och mot den protestantiska befolkningen i de forna ordensländerna
•• ••
vid Östersjön, hvilka alla utom Estland och Osel hamnat under Polens spira.
Härigenom fördes den skröpliga medeltida adelsstaten in i det moderna
Europas strider.
Sigismund III är här målsmannen på tronen för den katolska
reaktionen på samma sätt som Felipe II i Spanien eller inom den österrikiska
monarkien Ferdinand II. Uppfostrad som främling i sitt egentliga
fädernesland af den fromma modern och jesuiten Varsevitz, hade han kanske just
genom motsatsen till den protestantiska oragifningen utvecklat sin skiljaktiga
tro till ett svärmeri som liknade deras. För öfrigt en osjelfständi^ natur och
blindt lydig sin biktfaders eller botpredikanten Skargas ingifvelser, förblef
han hela sitt lif igenom ett redskap för de i hans hof och hans land
allsmäktiga jesuiterne. För dem syntes kyrkans nyvunna triumf i Polen ej
nog; Varsjav borde blifva ett reaktionens högqvarter för det norra och östra
Europa, liksom "Wien och Madrid för det mellersta och södra. Så blef Polen
snart, medan dess krafter uttömdes, den ena af flyglarna i den* troshär —
Spanien var den andra — som Roma i det sjuttonde århundradets början för
återställandet af sitt allenavälde kunde uppställa mot de kätterska lärorna och
samhällena: centern bildade det habsburgska kejsarhuset i Tyskland.
För Sigismund öppnade sig dermed liksom för de habsburgska herskanie
de vidsträcktaste utsigter. Religiösa och politiska sträfvanden på samma gång
förde under de ryska tronstriderna hans härar till Moskva; vägen till ett
uppträdande i den skaudinaviska norden hölls tillika öppen genom de alltid
orubbligt fasthållna tronanspråken på Sverige. I sig sjelfva skulle dessa ej varit
farliga; de blefvo det genom sammanhanget med den allmänna katolska
reaktionens sträfvanden och genom den katolicismens samlade makt, som
Sigismund kunde uppkalla till sitt stöd. Ty med det habsburgska huset, kyrkaus
verldsliga arm, var Sigismund förenad på det allra närmaste, ej blott genom
gemensamma politiska och religiösa syften, utan äfven genom furstehusens
nära förbindelse. Samtiden hade nästan förgätit, att Sigismund III af Polen
var en ättling af vasar och jagelloner; han och hans ätt föreföllo snarast som en
gren af det habsburgska huset, så troget följde han det i alla dess sträfvanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
