Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Kriget med Polen i östersjölandskapen. 1617—1626
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gånger förut hade deras stad trotsat en angripande fiende. Och de voro
be-hjertade män, hvilka alla, så många som det kunde, trädde i vapen för att
för-. stärka den lilla trupp af 300 soldnärer, som värfvats i Liibeck till stadens försvar.
När Gustaf Adolf från sitt läger vid Sandporten den 12 augusti 162f
uppfordrade till dagtingan, svarades käckt att Riga ej ville sätta en outplånlig fläck
på sin protestantiska tro och sin tyska nationalitet genom att svika sin ed.
Den ställning, Riga intog i kampen mellan Sverige och Polen, var
sålunda en helt egendomlig. Medan det öfriga Livland med alla sina sympatier
stod på Sveriges sida, och ehuru det varit en af de första tyska städer, soin
antagit Luthers läror, höll det sig troget till det katolska Polen emot
tros-förvandten och fränden. Detta har sin förklaring deri, att Riga — liksom
Danzig, der samma skådespel upprepas — under Polens skydd kunnat för-
blifva i besittning af den
republikanska sjelfständighet, som det med
hansans öfriga fria städer utbildat under
tyska rikets beskärm. Polens
öfver-höghet kändes här lika litet tryckande,
som under vanliga förhållanden
kejsarens för Liibeck eller Niimberg; det
var, fast skildt från riket, fortfarande
en fri hansestad och hade mera att
frukta för sin sjelfständighet af den
moderna svenska enhetsstaten än af
den remnande polska feodalstaten. Att
Riga var nyckeln till Livland, insåg
man mer än väl i Varsjav, och derför
rörde man ej vid dess privilegier, hvilka
Stefan Batori i hela deras omfång
bekräftat, när han — det var först 1581
— förmått staden att erkänna Polen
som sin herre. Ej heller hade man
låtit Rigas ifriga lutheraner så hårdt
som det öfriga landet erfara religionsförtrycket, om det också känts pinsamt
nog för dess borgare att som katolsk trosgarnison nödgas inom sina murar
hysa ett kollegium af jesuitfäder.
På den låga, sandiga, för öfversvämningar utsatta diinastranden reste
sig Rigas befästningar, genom sin höjd beherskande hela omnejden. Det var
ej ännu den starka fästning, som det skulle blifva under den svenska tiden,
ty större utanverk saknades, men medeltidsmurarna med sina tom och
port-fästen — det fans tre portar åt landsidan och flere mot stranden — liksom
jordvallen med grafven der utanför voro mer än vanligt fasta värn; med ifver
hade också sörjts för deras iordningsättande. Staden hade en befolkning af
30 000 menniskor; alla kunde ej göra vapentjenst på vall och mur, men alla
hjelpte till i hvad de kunde vid försvaret. Murarna upphjelptes, grafvarna
66.
Bröstharnesk, som tillhört Gustaf II Adolf.
I statens historiska museum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
