Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Kriget med Polen i östersjölandskapen. 1617—1626
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rensades, och de gamla vallarna försågos med bröstvärti, medan nya
jord-verk uppkastades framför portarna. Förstäderna offrades utan försköning åt
lågorna, för att fienden ej skulle kunna begagna dem som stöd för sig.
Med den 13 augusti 1621, då staden var innesluten, kunde belägringen
anses begynt. Och en belägring som denna hade ej förr varit skådad i denna
trakt af verlden; det var som ett stycke ur det spanskt-liolländska kriget med
dess många ryktbara belägringar. Alla den samtida krigskonstens medel voro
satta i rörelse liksom der; skickliga officerare och ingeniörer, som förut kämpat
under Moritz af Oranien eller Spinola, voro här också med.
Från den 13 till den 23 egde en rad af förberedelser rum. Under
fiendens eld från vallar och skepp anlade svenskarne skansar på holmarna i Dtina.
Pallisader och förskansningar restes; om nätterna uppkastades löpgrafvar, som
drogos parallela med stadens
försvarsverk. Men oafbrutet dånade
fältstyckena frän stadens murar och torn;
ingen var säker i de svenska lägren.
Kulorna gingo genom sjelfva det
kungliga tältet; vid Gustaf Adolfs sida föll
livländaren Stackelberg, blodet stänkte
öfver konungens kläder.
Den 23 voro de svenska verken
fardiga. En fruktansvärd kanoneld
begynte denna dag från dem alla på
en gång och fortfor med endast smärre
afbrott i sju dagar. Den växte till en
formlig bombardering: öfver 1 000
kulor kastades dagligen, stundom 100
i timmen, under hela belägringen öfver
15 000. Stundom sköto mörsarna
glödgade kulor eller stenar om ända till
160 skålpunds vigt; man förstod dock
i staden att göra dem oskadliga genom
att kasta öfver dem våta oxhudar eller gödsel. Redan gåfvo hörnfåstena och
de tio alnar breda bröstvärnen ej mera’skydd åt försvararne; tornen begynte
rasa, och fienden, som ryckte fram under stormtak, uppkastade batterier
framfor portarna. Löpgrafvarna fördes in under murarna; midt i kulregnet syntes
konungen och hans broder jned spade i hand föregå soldaterne i djerfhet.
Ännu väntade de belägrade dock undsättning, och den 30 augusti fyldes staden
plötsligt med jubel. Alla störtade till dunasidans murar och torn: det var
Litauens kronfaltherre, furst Kristofer Radzivil, som hade visat sig på andra
sidan floden med en här af kosacker. Men redan dagen efter försvann han
iiter; dflnaholmarnas skansar hade hindrat honom att träda i förbindelse med
staden, och han fann öfvermakten så stor, att han ej vågade stanna.
Nu var allt hopp om undsättning försvunnet. I vissheten om sin fram-
67. Ryggharnesk, som tillhört Gustaf II Adolf.
I statens historiska museum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
