Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Gustaf Adolf i norra Tyskland. — Slaget vid Breitenfeld (1631) - Gustaf Adolf I Sydtyskland. — Slaget vid Lützen (1632)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lågo på valplatsen, och följande dagar förlorades under flykten ännu några
tusen, ty befolkningen reste sig och nedgjorde alla, som buro det kejserliga
fälttecknet, den hvita bindeln på hatten; en del räddade sig genom att antaga
det svenska, en gul bindel. Af fangame instuckos 5 000 i den svenska hären
för att fylla dess förlust, som var 2100 man; Tserclaes Tilly hade förlorat
inemot 100 fanor och standar. Sjelfva hufvudbaneret med den kejserliga
dubbelörnen och inskriften »för kyrkan och riket» var i Gustaf Adolfs hand.
Gustaf Adolf i Sydtyskland. — Slaget vid Lutzen (1632).
Segerns fullföljande. — Tiget till Mainz. — Gustaf Adolfs planer. — Underhandlingarna i Mainz.
-Flltt&get mot Baiern. — Striderna omkring Nörnberg. — Slaget vid Ltttzen, den 6 nov. 1632.
Slaget vid Breitenfeld är den stora vändpunkten i det tretioåriga
krigets historia. Här afgjordes restitutionsediktets öde, här krossades för alltid
som ensidiga och förblindade
häfdatecknare i våra dagar
velat förvexla med Tysklands
nationela enhet. En allena
herskande kyrka och ett
enväldigt kejsardöme voro begge
härefter lika omöjliga, ty
protestantismen hade nu
återfunnit den tillit till sig sjelf,
som under tio års oafbrutna
nederlag gått förlorad. Dess
tillvaro var nu åter tryggad,
och när Tvsklands enhet en
«/
gång skulle komma till stånd,
skulle den ej grundas på
religiöst och politiskt förtryck,
utan uppväxa ur
protestantisk frihet. — Verldshistorien
har ej många segrar att
omtala af större och mera
vidt-omfattande följder än Gustaf
Adolfs.
På samtiden gjorde denna händelse ett öfverväldigande intryck.
Kato-likeme, bländade af tio års oafbrutna triumfer, ville först ej tro på
nederlaget, så orimligt syntes det dem, att, som man uttryckte sig i Wien, »Gud
med ens blifvit lutheran»; protestanterne åter föreföll det, som om med denna
seger hela kriget vore afgjordt. I denna mening var dock visserligen ej slaget
vid Breitenfeld en afgörande händelse. Tyskland skulle ännu en half
mansålder sarga sig sjelft och sargas af andra, men det tretioåriga krigets
verlds-historiska resultat var i sjelfva verket redan nu vunnet.
den katolska enhetsdrömmen, detta bländverk,
115, 116. Tysk minnesmedalj öfver Gustaf II Adolfs
segerrika kamp mot trosfrihetens tiender. */2.
»Gustaf Adolf, nf Guds nåd Sveriges, Götes och Vendes
konung, storfurste af Finland, hertig af Estland och Karelen,
herre af Ingermanland — (.luds ord — [samt ett af
konungens valspråk:] Cnm Deo et victricibut armis (Med Gud och
segrande vapen) — Gradivus (Mar?) styr svärdet, Temis
(rättvisans gudinna) sjelf spiran. — FÖr ordet med svärdet.
För Guds ord för jag det (svärd), herre Kristus, dig gäller
det och icke mig. Ditt ord kan aldrig förgås. Svärd
(svensken?) har gjort sitt bästa dervid. Mot verldens gudlösa
böljor vågar han med Gud ställa sig sjelf. Herre Kristus,
bistå honom lyckligt, tag i din vård din lilla hop, att hvar
och en må lofva, ära och prisa dig! — Under detta tecken
sknll du segra!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
