Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KRISTINA (1632—1654) - Förmyndarstyrelsens första år (1632—1636)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessutom sutto i hvart kollegium två eller fyra af rikets råd samt fyra eller
åtta andra bisittare, hälften frälse och hälften ofrälse. I konungens frånvaro,
qukdom eller omyndiga år skulle regeringen föras af de fem höga
riksembets-raannen.
Genom utförliga föreskrifter fick hvart embetsverk sin bestämda
verksamhetskrets sig anvisad. Lagskipningen skildes från förvaltningen.
Skarpare gränser uppdrogos emellan den civila och den militära
myndigheten. Länsstyrelsen blef ordnad; landet delades i tjugutre höfdingdömen,
hvart och ett under sin landshöfding; Stockholm fick en öfverståthållare.
Krigsmakten var indelad på landskapen, allt efter deras olika storlek;
den skulle, rusttjeusten inberäknad, utgöras af åtta regementen till häst,
tjugu till fots.
En nyhet i statsrättsligt hänseende var den redovisningsskyldighet, som
embetsverken nu underkastades. De fem riksens consilia skulle årligen »från
trettondedagen till kyndelsmässan* granska embetsmännens handlingar i
hof-och landtregeringen; derefter skulle de sjelfva i lika måtto göra reda för
konungen eller regeringen. Om något af de fem höga embetena eller ett
helt kollegium sig förbröte, var en särskild riksrätt i vissa fall stadgad, men
denna föreskrift förlorade åtskilligt af sin vigt derigenom, att den domstol,
som i detta fall förestälde ständerna, blott var sammansatt af högre
einbets-män och för öfrigt var af ganska obestämd befogenhet.
För sin tid är utan tvifvel 1634 års regeringsform ett fullundadt verk
af en klok och omtänksam statskonst. Sveriges författning bragtes derigenom
till en formel fulländning, som gjorde, att man både i England och
Frankrike talade om den såsom* ett mönster. Den nya ordningen grundläde ett
starkt embetsmannavälde, och man har uti den samma velat spåra ett
mer eller mindre medvetet syfte att till adelns fromma jemka kronans och de
lågre ståndens rätt. Den har dock endast faststält, hvad Gustaf Adolf redan
infort, och vi tro med Geijer, att det låg i tidsomständigheterna, att
embets-mannaväldet utbildade sig till ett nytt adelsvälde.
Mycket berodde utan tvifvel på den nya lagens tillämpning. Härvid
råkade regeringen ofta uti bryderi under kanslerens frånvaro.
Riksförmyn-darne voro nämligen tveksamma om rätta tolkningen af åtskilliga stadganden
och förmådde i följd af bristande sammanhållning till en böljan ej att skaffa
sig tillbörligt gehör hos råd och ständer. Man sökte vid sådana tillfällen
alltid hjelp hos Axel Oxenstjerna, till hvilken alla, äfven hjins motståndare,
sågo upp med vördnad. Han var också genom sina egenskaper lika mycket
som genom sin ställning regeringens främste man. Såsom konungens
förtrogne var han bättre än någon annan skickad att förmedla öfvergången
mellan det förflutna och det närvarande; såsom Sveriges ombud i Tyskland,
råsom ledare af dess och hela det protestantiska partiets politik intog han en
ställning, som för hvarje aunat sinne än hans lätt skulle inneburit frestelse
till öfvermod. Allvarligt ifrågasattes, att han skulle intaga
kurfurstestolen i Mainz; förslag väcktes, att den unga drottningen skulle förmälas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
