Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KRISTINA (1632—1654) - Kristinas senare regeringsår och tronafsägelse (1654)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTINAS SENARE REGERINGSÅR OCH TRONAFSÄGELSE (l6 54). 355
9
och åt förströelser vid hofvet, der lyxen växer i kapp med landets utblottade
tillstånd.
Ett sådant förfarande måste naturligen gifva näring åt det missnöje,
som jäste i alla samhällslager och åter bökade rikta sig mera mot drottningen
än adeln. Folket vänder redan sina blickar från henne till arfprinsen, som,
då han icke gillade regeringsåtgärderna, men ej heller kunde uppträda
der-emot, höll sig undan på Oland, bidande sin tid. Den raesseniska
sammansvärjningen hade visat, hvilken riktning rörelsen lätt kunde taga, om den
brast lös. Den hade också öppnat Kristinas ögon för stämningen inom landet.
Hon kände mer än väl, att hennes ställning var ohållbar, och beslutet om
afeägelsen blef derigenom endast fastare inom henne sjelf, medan dess
verkställande allt jemt uppsköts. Alla afstyrkte, ej allenast rådet, utan äfven de
utländska sändebuden. Chanut, som
den tiden vistades i Holland, sökte
ge-nom bref, Whitelocke, den engelske
ambassadören, som Cromwell sändt till
Kristina för att med benne sluta ett
närmare förbund, ville med allt det
allvar, hvarigenom han skilde sig från
sina samtida vid Kristinas hof, visa
vådan af företaget och förmå henne
att afstå derifrån.
Hennes längtan att komma ur
ett läge, som hon sjelf gjort
outhärdligt, blef slutligen allt för stark; inga
föreställningar hjelpte längre, då hon
den 25 februari 1654 förkunnade rådet
sitt orvggliga beslut vara att nedlägga
kronan och öfverlemna den i
arfprin-sens händer. Till och med
rikskansleren måste slutligen medgifva, att skulle
steget oundvikligen tagas, så ju förr ju
hellre. En riksdag sammankallades till Upsala i maj månad för att
mottaga drottningens afsägelse, och under tiden afliandlades ifrigt mellan
Kristina, rådet och arfprinsen frågan om hennes underhållsländer och den
ställning, hon efter afsägelsen borde intaga till riket. Drottningens anspråk
voro stora och bestämda; man hade svårt att tillbakavisa dem inom
tillbörliga gränser.
Sedan ständerna sammankommit, bestämdes, efter skarpa tvister mellan
drottningen och rådet, åt henne till lifgeding: Norrköpings stad och slott,
öarna Gotland, Oland och Osel, Wolgast jemte åtskilliga besittningar i Pommern
samt Wismar med de närliggande amten Poel och Neukloster, hvilket allt
tillsammans ansågs gifva en årlig afkastning af 240000 riksdaler. Suveränetet
öfver dessa områden fick hon icke — man fruktade, att hon i så fall kunde
242. Schering Rosenhane (den äldre)
(1009—1603).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
