Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XI (1660—1697) - Sveriges yttre politik ander Bengt Oxenstjernas ledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle gälla forsvaret af tysk frihet eller protestantisk tro. Gemensamma
intressen ledde snart till gemensamma öfverenskommelser. Brandenburg slöt
fördrag med Holland och med kejsaren; Sverige förnyade sitt fördrag med Holland,
den 2 (12) januari 1686, och ingick kort derefter, den 10 (20) februari samma årT
ett hemligt förbund med Brandenburg. Slutligen, den 29 juni (9 juli) 1686,
in-gicks mellan Österrike, Spanien, Sverige för dess tyska besittningar, Baiern och
några kretsar inom det tyska riket den så kallade ligan i Augsburg till
upprätthållandet af rikets fred och säkerhet. Förbundet var till sitt innehåll
endast defensivt, men betraktades af Louis XIV nästan som en krigsförklaring.
Han protesterade offentligt mot det samma, gjorde omfattande rustningar och
hotade att infalla i riket, om ej stilleståndet i Regensburg, som tills vidare
tryggat honom i besittningen af hans reunioner, förvandlades till en stadigvarande
fred. På denna fordran svarade kejsaren i följd af Sveriges och Brandenburgs
påminnelser med ett bestämdt afslag. Allt spändare blef förhållandet mellan
Louis XIV och de förbundne, och alla tecken tydde på en snar brytning.
Hösten 1688 började den väldiga strid, som sedan under nära ett
årtionde upprörde en stor del af Europa. Det återstod att se, om äfven Sverige
skulle indragas i dess hvirfvel. Vårt land hade återvunnit inre ordning och
yttre anseende; det hade ökat sina militära krafter, och det var vordet en makt,
hvars fiendskap fruktades och hvars hjelp söktes. Strax efter stridens utbrott
gjorde oss Louis XIV, ehuru fåfängt, ett anbud om förbund. Våra
bunds-förvandter begärde, som det var att vänta, vår kraftiga hjelp, och Karl XI
lofvade dem att uppfylla de löften, han genom fördragen gifvit. Att göra mer
kunde han icke, så länge Danmarks allt våldsammare framfart mot hertigen
af Holstein hotade att tända krigslågan i Sveriges omedelbara närhet. Det
var Karl XI:s bestämda föresats att i yttersta nödfall med vapen i hand
försvara den holsteinske hertigens oberoende. Han lyssnade dervid icke blott till
den nära slägtskapens röst eller sin moders enträgna böner, utan äfven till
den politiska visdomen från Karl Gustafs dagar, som sade, att denna
holstein-gottorpska suveränetet i Danmarks rygg var en del af Sveriges egen säkerhet.
Från och med 1684 verkade Karl XI allt ifrigare till den landsflyktige
hertigens förmån. Han undvek visserligen i det längsta all väpnad inblandning,
men han var outtröttlig att begagna hvarje gynsam vändning i den europeiska
politiken för att åvägabringa ett biläggande af den holsteinska tvisten på
grundvalen af de sista frederna. På hösten 1687 sammanträdde en kongress
i Altona, der underhandlingar inleddes mellan Danmark och Holstein under
främmande bemedling. Man kom på länge icke ur stället. Danmark
uppmuntrades af Frankrike, under det att Karl XI oupphörligt intalade hertigen
mod och stälde i utsigt Sveriges och dess bundsförvandters kraftiga hjelp.
Slutligen kommo händelserna under hösten 1688 att påskynda afgörandet.
Willem af Oranien blef Englands konung och på samma gång Louis XIY:s
öppne tiende samt just derför angelägen om bibehållandet af norra Europas
fred. Han hotade Danmark med de båda sjömakternas Hottor. Samtidigt
beredde sig LUneburg till krig mot Danmark; och Karl XI erhöll på eu riks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
