Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XII (1697—1718) - Magnus Stenbocks fälttåg. — Karl XII i Turkiet. 1709—1714
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade anstalt fruktansvärda härjningar, och for dessa fiender sträckte Strömberg
sina vapen; innan det skedde, hade ryssarne utanför Rigas vallar förlorat
40000 man. I juli månad 1710 dagtingade äfven Dtinamunde, sedan Pernau,
och den 28 september gaf sig Reval. Alla de svenska Östersjöprovinserna voro
dermed fullständigt lagda under Rysslands välde. Redan förut hade tsar
Peter riktat sitt anfall mot Finland. I mars började han belägra Viborg,
och detta fäste, som aldrig fallit i fiendehand, eröfrades den 10 juni; den 9
september intogs Keksholm. Öfver allt häijades landet, och segraren fläckade
sin ära genom den trolöshet, hvarmed han bröt de löften, som han gifvit de
besegrade.
Att den tidens svenska folk kunde bära sina bördor och olyckor utan
att förgås, är ofattligt för våra dagars slagte, som af verkliga lidanden
ingenting frestat. Den krigiska äran under vår storhetstid var alltid dyrköpt; men
aldrig kostade den mer än under dessa år, då Sverige, icke utan egen skuld,
gjordes till offer för enväldets utsväfningar. Det måste också sägas, att
tålamodet hos massan af vårt folk
under »den stora ofreden» bar
dragen af en heroism, som nästan
fördunklar hjeltemodet hos Karl
XII och hans tappra karoliner.
Bördorna, tunga redan från
begynnelsen, tryckte för hvarje år
allt hårdare, ju mer förmågan
att bära dem minskades.
Utomordentliga gärder och
kontribu-tioner pålades för krigets skull,
lan upptogos, kronans egendom
och hennes redbaraste inkomster
förpantades, afdrag gjordes till hälften eller tre fjerdedelar af embetsmännens
löner, och ändock stod man af medellöshet handfajlen inför de vigtigaste
be-hof och hade skäl att bäfva för en statsbrist, som redan första året uppgick
till millioner och växte lik lavinen trots alla försök att fylla den. Den
allmänna krediten förföll. Handel och näringar råkade i lägervall genom de
stockningar i rörelsen, som kriget förorsakade, och folkets produktionsförmåga
aftog i samma mån, som Karl XII kallade tusenden af sitt lands
arbetskraf-tigaste män att utan ändamål blöda och förfrysa. Under denna tid tvangs
Sverige att till det yttersta utveckla sin militära styrka. Den indelta armeen
visade sig från böljan otillräcklig. Rothållarne anbefaldes att utöfver det
vanliga knektehållet uppsätta nya soldater, de så kallade tre-, fyr- och
fem-männingsregementena till fots, och de öfriga samhällsklasserna fingo äfven
underkasta sig motsvarande offer och underhålla trupper, som under olika
namn förekomma i denna tids historia. Det såg ut, som om kriget var
äm-nadt att blifva allas yrke, för de fredliga idrotterna fans knappast något rum.
Äfven det andliga arbetet stannade af eller fortgick tynande under hårda
Sveriges historia. IV. 31
421. Minnespenning, slagen i Hamburg, med
anledning af Magnus Stenbocks seger vid
Helsingborg 1710.
»Genom Guds hlimd Ur Sk&ne befriadt den 10 mars
1710. — Hvem skulle kunna tro, att odjuren p&
sådant sätt skulle kunna fbrjagas ur riket?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
