Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XII (1697—1718) - Magnus Stenbocks fälttåg. — Karl XII i Turkiet. 1709—1714
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det kan ej nekas, att Sverige3 ställning under dessa år förvärrades
genom det inbördes förhållandet mellan konungen och rådet. I början
kännetecknades detta förhållande af förtroende å ena sidan samt tillgifvenhet och
vördnad å den andra; det öfvergick efter hand till en de oförsonliga
motsatsernas, de olika grundsatsernas kamp, som till vår ofärd slutades med seger
för Karl XII, men också rubbade den personliga tillgifvenheten hos mänga
af hans bästa tjenare. Af sanningen har den svenska rådsregeringen under
dessa år ingenting fördolt. Den har tid efter annan, kanske i något bjerta
färger, skildrat »riksens och undersåtarnes utblottade tillstånd och stora
fattigdom», den har idkeligen bönfallit om fred, och den har gång på gång velat
använda Sveriges militära krafter uteslutande till försvar af dess egna
besittningar. Dessa nyktra statsmän, som dagligen hade den hårda nöden under
ögat och dessutom i grund kände sitt land, saknade alldeles sinne for dessa
423, 424. Dosa af elfenben, förfärdigad af Magnus Stenbock under han9 fångenskap i Danmark.
politiska fantasier, som bundo deras konung i Polen under åratal och förde
honom till vinterlägret i Ukraine; de vågade någon gång i de varsammaste
och vörduadsfullaste uttryck göra sina inkast, och de lydde, när de tvungos
att lyda, med motviljan och förtvifian hos den, som väntar olycka af sin egen
gerning. Karl XII åter har under alla dessa år ansett sina rådsherrars
berättelser om rikets tillstånd såsom i väsentlig mån öfverdrifna; derom bära
på sätt och vis både hans ord och gerningar sitt vitnesbörd. De många
svårigheter, som regeringen der hemma gjorde, voro i hans tycke endast de
obot-färdiges förhinder eller uttrycken för en omanlig räddhåga, helt och hållet
främmande för honom sjelf. Det omöjliga fans för honom icke till; det borde
ej heller finnas för hans folk. Det skulle offra alP med samma lugna mod
som han; genom oerhörda ansträngningar ginge vägen fram till seger och
till ära. Slutet kunde icke blifva mer än ett: straff på alla våra fiender och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
