Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning - I. Om Muḥammeds person och liv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hängav han sig åt grubblerier över den stundande
domedagen, då Gud skall ställa alla människor till svars för
deras gärningar. I samband därmed mognade hos honom
mer och mer den övertygelsen, att det finns blott en
enda Gud, inför vilken allt annat är idel fåfänglighet, och
att han själv var av Gud utsedd att förkunna sanningen
för sina landsmän och frälsa dem från fördömelse.[1]
För att få vara ostörd uppsökte han ensliga ställen i
Mekkas omgivningar, där han ägnade sig åt fasta och
botövningar. I sitt exalterade tillstånd hade han även
visioner, och enligt den traditionella uppgiften tyckte han sig
en natt, då han befann sig på berget Ḥirāʾ, se ängeln
Gabriel, vilken meddelade honom den uppenbarelse från
Gud, som innehålles i de fem första verserna av Koranens 96:te
kapitel. Uppfylld av oro och bekymmer, berättade han vad
han upplevat för sin hustru, som intalade honom mod och
blev den första, som trodde på hans sändning. Efter den
första uppenbarelsen inträdde emellertid enligt de arabiska
historieskrivarne en paus (fatra), under vilken Muḥammed
förgäves väntade på fortsatta meddelanden från Gud, och
först efter någon tid befriades han från sin ängslan genom
en ny uppenbarelse, enligt den vanliga uppgiften kap. 74,
varpå de gudomliga ingivelserna kommo den ena efter den
andra. Muḥammeds första anhängare voro utom Ḫadīǧa hans
tre ännu ogifta döttrar, kusinen och fostersonen ʿAlī, den
allmänt aktade köpmannen Abū Bekr och den trogne Zaid
bin Ḥāriṯa, vilken ursprungligen var Muḥammeds slav, men
sedermera frigavs och upptogs i barns ställe. Någon
allmännare anslutning vann emellertid den nya läran, som
Muḥammed själv kallade islām (»hängivenhet»,
»undergivenhet», »fullständig underkastelse under Guds vilja»),[2] icke bland
Lā ilāha illā-l-lāh
wa-Muḥammadur rasūlu-l-lāh
“det finns ingen gud utom Gud,
och Muḥammed är hans sändebud“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
