Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning - I. Om Muḥammeds person och liv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
invånarne i Mekka. Till en början tyckas de mäktiga
ḳuraišiterna, vilkas hela intresse koncentrerade sig på affärer
och som icke hade det minsta sinne för religiösa spörsmål,
hava varit tämligen likgiltiga för den nya rörelsen, men
allteftersom de fingo klart för sig, att deras handel komme
att lida väsentligt avbräck, om den gamla religionen
utträngdes av de läror, som nu predikades i Mekka, och
de hedniska festerna med ty åtföljande tillfällen till riklig
förtjänst avskaffades, började de rusta sig till självförsvar;
jfr Kor. 28: 57. Huru mekkanarne sökte vederlägga
Muḥammeds påståenden, och huru han bemötte deras
invändningar, framgår tydligt av Koranens egna ord. Då de
invände, att Gud svårligen kunde ha utsett en vanlig
medborgare i Mekka till sin profet, utan borde hava utkorat
någon mera framstående man till detta värv (43: 30), och att en
profet redan i yttre måtto borde skilja sig från vanliga
dödliga (25: 8 ff.), och med anledning därav beskyllde honom
för att vara förryckt (15: 6; 37: 35; 44: 13; 52: 29 o. s. v.)
eller någon slags trollkarl (10: 2; 38: 3), så hänvisade
Muḥammed till äldre tiders profeter, som också blivit beskyllda
för lögn (26: 105, 123, 141, 160, 176; 35: 4), och åberopade sig
på Guds vittnesbörd och framtidens dom (17: 98; 68: 5) samt
uppfordrade dem att försöka åstadkomma någonting, som
kunde jämföras med hans uppenbarelser (11: 16; 52: 34). Och
då de pockade på ett underverk som bevis på hans
gudomliga sändning (17: 92 ff.), svarade han, att icke ens
några övernaturliga tilldragelser skulle kunna göra något
intryck på dem i deras förhärdelse (52: 44), och att det fanns
tillräckligt många under både i naturen (10: 6, 68; 13: 3, 4;
16: 12, 81) och historien (15: 75; 20: 128). Likaså uppmanade
de honom att angiva tiden för domedagens inträffande
(10: 49; 21: 39; 27: 73), varpå Muḥammed genmälde, att detta
är en sak, som Gud allena kan avgöra (79: 44), och när de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
